Lite bohuslänsk grammatik


◊ Sidan är under uppbyggnad.

Substantiv

Obestämd och bestämd form bildas ofta på motsvarande sätt som i rikssvenskan: en häst/hästen. Men i vissa fall finns olikheter. I rikssvenskan skiljer man på n- och t-ord: en kvinna/kvinnan, ett hus/huset. Detta gäller inte för bohuslänsk dialekt. Exempel: e klo, e kvinna.

Dialekten skiljer däremot mellan maskulinum, femininum och neutrum, för företeelser som kan benämnas han, hon eller det.

    • Vägen: Väjen… han
    • Klon: Kloe… ho

Ords genus kan skilja mellan olika delar av Bohuslän. Aftaafton är till exempel maskulint i norr och feminimum i söder.

Feminina substantiv i bestämd form singular slutar på  é norr om Gullmaren och på -a söder om:

      • Säng/sängen: säng/sängé, sänga

För att ange plural används ofta -er, -ar men inte n och or (äpplen, väskor) som i rikssvenskan.

      • Väsker, blômmer, fôddar/fôdder, äpple, räk

Genitiv  Namn som slutar på s får en tydlig markering för genitiv: Anders, Lars blir Annerses, Larses. Dubbel genitiv kan också förekomma: Bertas blir Bertases.

Pronomen

Bohuslänskan har många pronomen med många former. De rättar sig ofta efter det substantiv som det tillhör när det gäller genus och böjningsform.

Personliga pronomen

  • Jag  jä, jäj, jâ    Mig mä, mäj, me, meg
  • Du  du  — Dig
  • Hon  ho   —  Henne  ′na,   ′nâ,  ′a, henne, henner
  • Han  han   —  Honom  ′en,  ′n, hâm, hannûm
  • Det  dä, ′et   
      • (Exempel: du såg det väl? du så ′et väl?). Den/det kan även anges som han/hon om substantivet är maskulint eller feminint. Exempel: bilen, båten är han, färjan, sågen är hon.
  • Vi  ve′   —  Oss  ûss
  • Ni  I, de′     Er  der (dår)
  • De, dem   —  dûm

Possessiva pronomen

  • Min, mina  mi, mine/mina
  • Din  di
  • Hennes hennes, henneses, henners, hennerses
  • Hans  hans, hanses
  • Dess …
  • Vår …
  • Er  jår (dår)
  • Deras  dûms, dûmses, dûmmas, dûmmases

Interrogativa pronomen (frågepronomen)

I norr börjar de ofta på h-, i söder på w- :

  • Vilken? (vilket, vilka)  hekken, wekken (vekket, vekkra)
  • Vem?  hem, wem   —  Vems? hemses
  • Vad?  hô, wa
  • Var?  hôr, hôrre
  • Hur?  hôlles