Excentrisk träning mödan värd

Jag släpar mig till gymmet utan motivation. Känner mig trött och sliten i kroppen. Men tänker att jag går dit och gör det jag kan ändå. Man brukar aldrig ångra sig efteråt.

Förra veckan var jag där samtidigt som ett gäng medelålders damer. Folk brukar åtminstone hälsa när man kommer in, men ingen av dem tog ögonkontakt eller någon som helst notis. Men de samtalade livligt sinsemellan. I mitt tycke till den grad att det gick ut över kvaliteten på deras träning.

Efter inledande konditionsträning på crosstrainer brukar jag köra ett par styrkemaskiner som tränar överkroppen. Fler övningar orkar jag inte med. Men jag försöker i vart fall ta i så mycket jag mäktar med, så att musklerna ska bli uttröttade.

Det är så jag har fått lära mig att det ska vara. Det är inte siffran på vikten som är viktig utan hur trött muskeln blir av träningen. Därför jobbar jag ganska långsamt och håller emot vikten på tillbakavägen. Helst ska man nå fullständig uttröttning, men det är svårt.

Den så kallade excentriska delen av muskelrörelsen – när man håller emot – ger den största effekten av träningen, både i styrka och muskelomfång. Men de flesta i gymmet slarvar med det, kan jag konstatera. De bara släpper vikten och det slamrar i maskinerna.

Läs mer: Styrkelabbet | Excentrisk styrketräning för styrka och muskelmassa

I en föreläsning från hälsoföretaget ZOE berättar Michael Mosely om en studie där över­viktiga personer fick antingen gå uppför trappor eller nedför trappor tio våningar, två gånger om dagen i åtta veckor (den andra vägen tog de hissen).

Förvånande nog visade det sig att de som fick mer excentrisk träning genom att gå nedför också hade bättre effekt av sin träning, bättre bentäthet, bättre blodtryck och blodsocker, och de brände fler kalorier jämfört med de som bara gick uppför.

Men vem är jag att moralisera över människors beteende i gymmet? De tränar ju i vart fall, i stället för att dega i soffan.

Folk upphör aldrig att förvåna

I omklädningsrummet efter träningen kom jag i samspråk med en annan kvinna som jag träffat tidigare, som var på väg in att träna. Och plötsligt var jag inte längre luft för de damer jag redan tillbringat en timme med i gymmet.

Hon, som jag upplevt som mest ignorant och som tågat förbi mig flera gånger som om jag inte fanns, visade sig ha haft full koll på mig under passet. Döm om min förvåning när hon undslapp sig ett du tränade riktigt ordent­ligt! eller nåt liknande, menat som en kompli­mang.

Den såg jag inte komma. 😀

Och när jag öppnade datorn i morse fick jag glädjande nog se en artikel i Kurera som berättade att äldre gynnas lika mycket av styrketräning som yngre:

Enligt en färsk avhandling från Gymna­stik- och idrotts­högskolan har äldre som börjar styrketräna precis lika god förmåga att bygga muskler som yngre personer.

Skönt att veta att jag inte sliter förgäves.