Äntligen badväder!

Jag blir en annan människa när solen skiner! Åtminstone så här års när det inte blir hett utan bara behagligt.

I går packade jag pjäxbagen med träningskläder och utrustning för kallbad. Sedan cyklade jag till Skeppsviken för att ta årets premiärdopp. Jag hade gått förbi där dagen innan och ångrat att jag inte hade badgrejorna med mig för det var verkligen ”badväder”.

Men natten hade varit kall, så i går låg isen över hela badplatsen. Den var visserligen inte så tjock, men jag hade ingen lust att slå mig fram i det långgrunda.

Så jag fick tillfälle att prova badstegen vid Svenskholmen en bit ifrån. Där ligger solen på lite tidigare på morgonen, och tunnade ut isen. Dessutom såg det ut som någon redan varit där och doppat sig, för nattisen var krossad kring stegen.

Det var full sol och helt vindstilla. Isbitarna rispade på ryggen, så det var nog inte många grader i vattnet. Men så härligt!

Vågade inte stanna i vattnet mer än några minuter, för att inte bli alltför avkyld. Så det var inga problem att få upp värmen efteråt: med varmt te, goa fleeceoverallen och tjocka vinter­badkappan. Det var så gott i luften att jag inte ens frös om händerna efteråt.

Tunn hinna is vid badstegen.

Tranbärste i termosen.

Satt en bra stund och bara njöt av stillheten. Tills det dök upp en ungdom med Fanta-burk och chipspåse som samtalade i telefon på ett främmande tungomål med högtalaren på­slagen. Friden for sin kos.

När jag vandrade in mot stan kände jag mig så lugn och avspänd att jag inte hade den minsta lust att gå till gymmet och jaga upp mig. Det blev i stället en långsam, meditativ promenad hem. På vägen fiskade jag upp den långa brädan (2,75 meter) jag tidigare spanat in i vasskanten vid Mobils oljedepå. Samlar vrakved till en spaljé.

Väl hemma gick jag ut och städade jag av balkongen, så den är redo för säsongens första sittning.