Kul att knåpa ihop något eget

Jag var mer kreativ i yngre dagar. Eller snarare, då hade jag mer ork att genomföra de idéer som dök upp. Det är lite trist. Att skapa, i stort och smått, skänker en viss tillfred­ställelse. Även då det inte blir lika proffsigt som något fabrikstillverkat.

Jag har länge haft en tanke om att göra en mobil som lyser upp i vintermörkret. En fin trädgren, en ljusslinga och lite kul hängen. Meningen var att hänga den som ett blickfång i fönstret. Men hela projektet gick i stå eftersom det krävde borrning i betong, och skaffa krokar för upphängning. Bara att mäta och räkna ut var hålen skulle sitta var nog för min hjärna att ge upp…

Alternativet att hänga anordningen i gardin­­stången måste avfärdas efter­som jag behöver dra för mörk­lägg­nings­gardiner nattetid för att kunna sova. Till slut bestämde jag mig för en kompro­miss.

En krullig kvist av trollhassel hade jag hittat längs en av mina promenader. Den fäste jag i golv­lampan med ett snöre.

En liten, batteri­driven ljusslinga, som jag fyndat för fem kronor på loppis, slingrades om. Några hängen från en tidigare ljuskrona blev fina istappar som glimmar i ljusskenet.

Nu lyser det fint i hörnet om kvällen. I all enkelhet.