Två timmars podcast om alkoholens verkningar i kroppen blev en lärorik sittning. Andrew Huberman sammanfattar det kort: ”Alkohol är ett gift, som folk gillar effekten av.”
Det viktigaste jag får med mig är att även ett måttligt bruk ger förändringar i hjärnan, så länge man dricker regelbundet.
Måttligt anges som motsvararande 1–2 glas per dag: till exempel några drinkar på fredag och lördag, en rejäl festkväll i veckan eller något glas var dag. Regelbundet drickande, behöver inte innebära omåttligt, utan kan vara en gång i veckan, men återkommande. Ju mer man dricker desto större effekter får det på hjärnan.
Huberman Lab bjuder på, i mitt tycke, intressant information kring neurovetenskap: hur vår hjärna och dess kopplingar till kroppens organ styr våra uppfattningar, vårt beteende och vår hälsa.
Exempel på standardglas: Ett standarglas alkohol innehåller 12 gram ren alkohol. Det motsvarar till exempel 50 centiliter folköl, ett litet glas vin eller 4 centiliter sprit.
Alkoholens väg i kroppen
När man dricker landar alkoholen först i magsäcken och går sedan till tarmarna och levern. Att ha mat i magen saktar ned kroppens upptag av alkohol, man blir inte lika snabbt berusad.
Nedbrytning av alkohol (etanol) sker framför allt i levern, där det finns gott om de enzymer som behövs för processen. Levern bara kan ta hand om små mängder alkohol åt gången. Resten kommer att passera ut i blodet, vidare till hjärtat och centrala nervsystemet.
I levern bryts alkoholen ned till acetaldehyd: ett ämne som är mer giftigt för kroppen än etanol. Det är acetaldehyd som skapar känslan av berusning. Och det är acetaldehyd i kombination med vätskebrist som ger bakrus och illamående dagen efter en större alkoholkonsumtion.
Ett annat enzym omvandlar sedan acetaldehyden till acetat, ättiksyra. Ättiksyra finns naturligt i kroppen och kan omvandlas till energi som kan användas av kroppen.
Att utvinna energi från alkohol är en kostsam process för kroppen och ger inte något näringsvärde i utbyte. Därför kallas de tomma kalorier. Men eftersom alkoholen kan generera energi leder en hög konsumtion till ökad mängd kroppsfett.
Känsligheten för alkohol ökar ju äldre man blir, bland annat på grund av ändrad ämnesomsättning.
Så påverkas hjärnan
Alkohol kan lösa sig i både fett och vatten. Den kan därför påverka alla cellmembran, och enkelt ta sig in i alla sorters celler. Via blodet passerar det blod-hjärnbarriären till hjärnan, till skillnad från många andra droger som kräver en viss receptor för att ta sig in.
Alkohol är en psykoaktiv substans: den förändrar sinnestillståndet hos den som dricker. Genom sin påverkan på hjärnan leder det till förändringar i perception (hur man tolkar intryck från sina sinnen), humör, medvetenhet och beteende.
Berusningen (acetaldehyd) påverkar snabbt den främre delen av hjärnan (prefrontala cortex) som har hand om förmågor som att planera och överväga beslut, impulskontroll, självkontroll, omdöme.
Andra områden som påverkas är mellanhjärnan – med bland annat hypotalamus som utsöndrar hormoner, reglerar känslor av hunger/mättnad, kroppstemperatur, vätskebalans – och hippocampus, som sköter minne, inlärning och känslor, samt lillhjärnan, som reglerar koordination av rörelser och balans.
Man har kunnat se att hjärnor hos människor med regelbunden, kraftig alkoholkonsumtion* får utbredda förändringar i ovan nämnda områden.
* mer än två drinkar per dag för kvinnor, och mer än tre drinkar för män.
Små mängder alkohol upplevs ofta som njutningsfullt, eftersom det stimulerar belöningssystemet. Alkohol dämpar också oro och ångest, men effekten är kortvarig. När alkoholen går ur kroppen aktiveras kroppens stressystem, med ökad frisättning av stresshormoner. Regelbundet bruk av alkohol leder till ett ökat stresspåslag, som ligger kvar även i nyktert tillstånd, med ökad stresskänslighet och sämre humör som följd.
Ju mer och regelbundet man dricker, desto mer påverkas nervceller som styr impulsivt och rutinmässigt beteende (sånt vi gör automatisk av vana). Dessa beteenden kommer att öka, både under berusning och i nyktert tillstånd.
Studier visar att hjärnan krymper av långvarigt, regelbundet drickande. Nervceller i hippocampus påverkas mest och förtvinar helt i sämsta fall. Den som dricker mycket får med tiden minnesluckor. Vid upprepade minnesluckor uppstår svårigheter med inlärning, minne, tankeförmåga och förmåga att hitta. Alkoholkonsumtion är därför en vanlig orsak till demens.
Hjärnan har ett antal olika signalsubstanser som förmedlar information mellan nervceller på kemisk väg. Alkohol påverkar dem på olika sätt. I de flesta fall saktar de ned kommunikationen mellan nervceller. Det kan ge talsvårigheter, långsam reaktionsförmåga, svårare att processa ny information och nedsatt motorik och balans. Ett högt intag av alkohol kan med tiden leda till utveckling av depression.
Alkohol ökar risken för cancer
Eftersom alkohol är bakteriedödande tar tarmfloran skada när man dricker. Tarmens mikroorganismer är viktiga för hälsa och immunförsvar.
Alkohol gynnar inflammation i kroppen. Bland annat för att nedbrytningsprocessen i levern producerar inflammatoriska ämnen, cytokiner.
Även enstaka alkoholintag ger synliga skador på slemhinnan i magsäck och tarm. Men skadan läker snabbt, om man inte dricker ofta. Det är viktigt att tarmslemhinnan är i gott skick, annars finns risk att bakterier vandrar från tjocktarmen ut i kroppen. Tillståndet kallas ”läckande tarm” och kan leda till utbredd inflammation i kroppen.
Huberman menar att ökad inflammation i kroppen påverkar hjärnan på ett sätt som ökar suget efter att dricka alkohol.
Alkohol, och den giftiga nedbrytningsprodukten acetaldehyd bidrar till så kallad oxidativ stress. Då skapas giftiga syreföreningar i kroppen, som påverkar både immunsystem och DNA (arvsmassa) negativt.
Acetaldehyd kan skada DNA-molekylen på flera sätt, som leder till ökad risk för cancer, till exempel i munhåla, svalg, struphuvud, matstrupe, lever, tjocktarm, ändtarm och kvinnobröst. Den som varit stordrickare och slutar, har en fortsatt förhöjd cancerrisk i 10–20 år.
Huberman menar att det inte finns någon nivå av alkoholintag som inte påverkar negativt, eftersom det handlar om ett gift. Samtidigt vill han inte moralisera över ett måttligt bruk. Men han dricker inget själv, och informationen i det han förmedlar talar sitt tydliga språk, tänker jag.
.
.
.
.
Olssons universum 