Aldrig för trött för en svamptur

Första veckan som vikarie gick ändå hyfsat, trots den tröttande värmen. Vi har lånat ut mer än 100 föremål, vilket är mer än jag hade räknat med.

I torsdags skrämde jag halvt slag på min kollega: jag hade pumpat ett bakdäck alltför hårt och det exploderade när vi skulle ta en provtur. Det small som pistolskott mellan hus­väggarna.

På fredagen gjorde vi veckans goda gärning. En familj som skulle låna ett tält för att kunna åka på sommarutflykt med barnen klarade inte av att sätta upp det när de skulle testa. Vi ordnade med en pedagogisk tältuppsättning på en närbelägen gräsplätt. Jag är glad att det gick bra för det fanns ingen bruksanvisning, och jag är ingen erfaren campare.

Flera förbipasserande gjorde stora ögon och en del undrade vad vi höll på med. Fastighetens bovärd kom och skojade, och tyckte att vi skulle betala ”dygnshyra”…

Men i morse trotsade jag dock tröttheten. Hade i veckan sett bilder från bekantas svamp­lycka, så jag ville gärna ta en tur i skogen innan det blev för varmt. Tröttheten försvann ganska snabbt när jag fick känna sval morgonluft, och lyssna till vindens sus och fågelsång.

Trots alla skyfall var det ganska torrt i marken. Men på mina ”säkra ställen” hittade jag ändå kantareller, som nog börjat sticka upp redan förra helgen. Några var torra i kanterna, medan andra var tipp-topp.

En halv brun kompost­påse fick jag ihop utan större besvär. Ett par deciliter blåbär också.

Myggen var när­gångna så jag var glad att jag hade dragit på mig moskit­nätet. En hel del fästingar såg jag också, men lyckades skaka dem av mig.

Om Fru Olsson

Fabriksarbetare som blev journalist, sedan instruktör/receptionist på gym och därefter arbetsterapeut. Ledig tid fylls med lättja, naturupplevelser, kallbad och skräp-plock.
Detta inlägg publicerades i Arbete, Natur & väder och märktes , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Aldrig för trött för en svamptur

  1. Mösstanten skriver:

    Åh så härligt det ser ut med alla kantarellerna!

    Gillad av 1 person

  2. Pingback: Och så kom regnet | Olssons universum

Kommentarer är stängda.