Nu är det hett om öronen

På anställningsintervjun för sommarjobbet berättade chefen att förra året hade de haft verksamheten stängd, men att de nu ville försöka att ha öppet över sommaren. Kanske skulle vi få besök i butiken eller så kanske ingen skulle dyka upp, spekulerade chefen.

Vi har fått en lång lista med arbetsuppgifter för att hålla oss sysselsatta ifall det inte skulle komma några kunder. Den har vi inte haft tid att ägna oss åt, kan jag säga så här fyra dagar in i veckan.

Vi har lånat ut sparkcyklar, flytvästar, rullskridskor, fiskespö och bollar. Fått badleksaker, sovsäckar, tält och cyklar i retur. Jag har ägnat en del möda åt att skicka ut sms med påminnelser om att lämna tillbaka saker som är försenade. Man får ju bara låna två veckor. Det kom in en hel del saker efter det, och några ringde och lånade om.

Så vi har inte behövt att sitta och rulla tummarna. Det är kul att det utnyttjas, när kommunen satsar medel på att hålla verksamheten i gång.

Fritidsbanken Uddevalla | Facebook

Det blir dock en utmaning för mig att försöka serva saker som kommer i retur. En cykel behöver omvårdnad efter en omkullkörning, så även en tältpinne som gått isär: det gummiband som håller ihop delarna har gått av, men hålet är så litet att det inte går att trä in utan något sorts ”verktyg”.

Tre dagar börjar jag halvåtta, och två dagar inte förrän kvart i tio. Det är skönt att kunna sitta hemma och äta frukost i godan ro, men trist att komma hem efter halv sju på kvällen. Men allra mest besvärligt är denna värmebölja, som gör att vår lokal är het som en bastu, trots att vi fått en fläkt.

På grund av covid-19 får vi inte ha dörrarna öppna, vilket hade kunnat ge ett uppfriskande tvärdrag. Dessutom måste vi ha både munskydd och visir på oss när det kommer kunder. Mina glasögon immar igen, och det är varmare än korv bakom visiret.

I går fick vi fyra par slalomskidor inklusive pjäxor till skänks. Verksamheten bygger ju på att använda begagnade saker i stället för att de slängs. Nu måste grejorna bäras från vår lokal till verkstaden som ligger drygt 300 meter bort…

Men det är skönt att få en liten promenad då och då under arbetsdagen, så det är i allmänhet ingen olägenhet med en lokal på distans. Fast i går när jag var där kom det ett skyfall. Eftersom jag inte hade något paraply, och dessutom sandaler på fötterna, fick jag vackert vänta tills regnet gått över. Började till och med att klippa till en sopsäck som provisorisk regnrock, men lagom till jag var klar slutade det regna.

Om Fru Olsson

Fabriksarbetare som blev journalist, sedan instruktör/receptionist på gym och därefter arbetsterapeut. Ledig tid fylls med lättja, naturupplevelser, kallbad och skräp-plock.
Detta inlägg publicerades i Arbete och märktes , , . Bokmärk permalänken.