Ett nytt liv

Räkmacka, champagneglaserade laxnuggets och mousserade vin.

I höstas blev tillvaron på jobbet väldigt tung. Sparbeting, sjukfrånvaro, en omorganisation som gjorde det dagliga arbetet tungrott och utöver det krav att utforma en utbildning för personal samtidigt som jag skulle slutföra en kompetenshöjande utbildning. Samman­taget gjorde det att jag bestämde mig för att ge upp.

Mitt motto sedan många år är att ”man ger upp alldeles för sällan”. Man ska alltid vara så himla duktig. Men det måste man inte. I vart fall inte om det går ut över det egna väl­befinnandet. Faktiskt!

Så jag sa upp mig. Chefen blev inte glad, och önskade att jag hade tagit upp det hela till diskussion innan, så vi kanske kunde ha gjort en anpassning. Men jag såg inte att det inom rimlig framtid fanns möjlighet till förbättringar, för min del. Och har man bestämt sig så har man.

Idag är första dagen på resten av mitt liv. Det ska bli sparsamt, hälsosamt och minimalistiskt. Fast kanske inte just idag. Trevlig helg & skål!

Om Fru Olsson

Fabriksarbetare som blev journalist, sedan instruktör/receptionist på gym och därefter arbetsterapeut. Ledig tid fylls med lättja, naturupplevelser, kallbad och skräp-plock.
Det här inlägget postades i Arbete och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Ett nytt liv

  1. Helena skriver:

    Jag hittade din blogg häromdagen och tänkte att jag nog skulle finns inspiration här.

    Och ja! Så bra motto! Så sant! Grattis till ditt mod! ❤️
    Och lycka till med det du företar dig.
    Kram!

    Gillad av 1 person

  2. Carina skriver:

    Grattis till ett modigt beslut! Har själv gjort så ett par gånger och vuxit som människa varje gång. Skål för dig!

    Gillad av 1 person

  3. Tony skriver:

    Många tyckte jag hade världens guldjobb. Men jag gjorde precis likadant som du. Jag var 59 när sade upp mig och gick ut i arbetslöshet och det var det bästa jag gjort, något nytt jobb fick jag inte men flera praktikplatser som gav mig nya erfarenheter och kompisar. Vid 62 pensionerade jag mig och om några dagar fyller jag 65 och med facit i hand skulle jag aldrig stått ut med samma jobb i 6 år till (59-65). Så det var det bästa jag gjort.

    Gillad av 1 person

  4. Marianne skriver:

    Härligt! Slutar du helt att arbeta eller har du tänkt dig att ska jobba lite extra ibland? Jag tog ut min pension vid 61 och har inte ångrat mig alls. Visst är det knapert men jag behöver inte så mycket. Friheten att slippa underordna sig väger upp för mig. Måste säga att jag tycker tillvaron för det mesta är behaglig, kan vara lite uttråkad ibland men det var ännu värre när jag jobbade, med uttråkningen.
    Hoppas du fortsätter att blogga nu när du får mer tid. Dina inlägg är lättsamma emellanåt och mer kunskapsberikande ibland, intressant och roligt med variation. Tycker din blogg är givande.
    Lycka till med nya livet!

    Gillad av 1 person

    • Fru Olsson skriver:

      Kul att du gillar mina skriverier. Blir alltid lika förvånad att andra har någon behållning av mina ensliga tankar.

      Jag får inte ta ut pension på flera år än. Tittar efter trevliga jobb, men har inget problem med att vara dagledig. Det får bli som det kan. 😀

      Gilla

  5. Herr Johansson skriver:

    Att säga upp sig från en anställning man ogillar är INTE att ”ge upp”! Det är att rösta med fötterna!
    Gjort det själv flera gånger och det har i samtliga fall resulterat i något bättre. Senast var beslutet att gå i tidig pension. Arbete har aldrig saknats (anställningar må komma och gå, men man får aldrig sluta arbeta. Det, om något, är att ”ge upp”!), men då på mina villkor och med saker som intresserar mig.

    /Herr Johansson

    Gillad av 1 person

Kommentarsfältet är stängt.