Du andas ut dina tappade kilon

Eftersom jag är känslig för stress blir mat tyvärr ett sätt att hantera den. Följden blir att vikten går upp och ner. Det är en ständig kamp.

De senaste veckorna har jag på allvar anammat dr Ted Naimans Low Energy Diet: att prioritera protein och hålla nere på fett och kolhydrater. Detta  i kombina­tion med fasta 4:3.

Dr Naimans filosofi är att om du vill gå ned i vikt ska du inte äta så mycket fett, för det har kroppen redan god tillgång till. Prioritera istället protein. Det är ju också det mest mättande näringsämnet.

(Det har varit en lång väg till proteinet som bas för mig. Jag gillar grönsaker, och särskilt rotfrukter. Läs gärna Olssons universum Protein – bantarens bästa vän)

Jag har tidigare fastat en hel vinter med 4:3 och upplevde att jag ”åt i kapp” lite på ät-dagarna. Alltså satte i mig mer energi än ett dagsbehov när jag väl fick tillfälle att äta.

Så har inte skett nu när jag satsat på proteinet. Nu blir jag oftast tvärmätt på under dagsbehovet av energi på ätardagarna. Dessutom är jag noll hungrig på fastedagarna, vilket är mycket bekvämt!

Den gången tog det fyra veckor av seriös fasta och träning innan jag gick ned fyra kilo på vågen. Nu har jag enkelt gått ned fem kilo på två veckor. Känner mig piggare och  mer tillfreds än på bra lång tid (och har fått tillgång till en större andel av min klädgarderob…)

Jag har vardagsmotionerat med promenader, 6–10 km per dag (då ingår allt som jag går under en arbetsdag – jobbar på sjukhus) och bannlyst hissen på jobbet. Men inga intensiva pass.

En viktig lärdom är, att så fort jag syndat med något mer kolhydratrikt så återkommer genast känslor av sug, och märkbara svårigheter att reglera matintaget. Som till exempel till mid­sommar, då det blev sill (som ju innehåller socker), färskpotatis, knäckebröd och jordgubbar. Vardagsrutiner är det bästa för vikten!

Jag är med i Diet Doctors (fd Kostdoktorn) forum, där medlemmarna delar med sig av erfaren­heter och debatterar kostfrågor. En lite kul tråd handlar om vart fettet tar vägen när man går ned i vikt. Det visar sig att man andas ut det mesta!

Ur tidningen Må Bra:

”Sanningen är att du andas ut det det allra mesta av de kilon du tappar. Majoriteten av fettet omvandlas nämligen till koldioxid som du andas ut via lungorna. En mindre del omvandlas till vatten som kommer ut som urin eller svett. Av fem tappade kilon kommer du andas ut cirka fyra av dem, resten kissar eller svettas du ut.”

Om Fru Olsson

Fabriksarbetare som blev journalist, sedan instruktör/receptionist på gym och därefter arbetsterapeut. Ledig tid fylls med lättja, naturupplevelser, kallbad och skräp-plock.
Det här inlägget postades i Fasta, Prat om mat, Vikt & hälsa och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Du andas ut dina tappade kilon

  1. Elsa skriver:

    Jag har liknande problem, gick ner trettio kilo för ett antal år sedan, var då helt ovo-vegetarian. När jag hade hållit vikten på samma nivå i cirka sex år, fick jag ett nytt jobb med nattpass som gjorde mig mer än vanligt trött och vikten började öka, eftersom, iallafall för mig så ger sömnbrist sug, sen ger det andra och det blir som ett beroende, svårt att ta sig ur
    När jag gick ner åt jag bara tre gånger om dagen och åt jag något sött var det i samband med måltid, t ex någon god efterrätt men inte ens det särskilt ofta.
    Tycker att när jag förstör måltidsordningen, med småätande, det funkar inte ens med mellanmål, så börjar jag besöka kylskåp och skafferi mer frekvent, lovar mig själv nu skall jag inte äta mer men snart är jag där igen, ibland dröjer det inte ens 5 minuter emellan.
    Det bästa för mig är att äta tre gånger om dagen i lagom portioner, mår bättre mentalt med 6-7 timmar mellan måltiderna. Det påverkar kreativitet, lusten att göra något, relationer till andra,mitt psykiska välbefinnande stiger som saven om våren, ja en hel del blir till det bättre, allt skulle jag vilja säga. Kan det vara beroendecentrumet i hjärna som gör att jag går emot mitt eget välbefinnande, för det känns som starka mörka krafter, när jag går på stundens tillfredsställelse istället för att fixa mitt långsiktiga mående.
    Håller på att komma på rätt köl, men då gäller det att vara strikt och inte gå på omgivningens att man måste unna sig något ibland, vilket är bra för dem, men inte för mig, det sociala kan vara ett gissel. Att unna sig, ser ju inte lika ut för alla, det kan ju lika gärna vara att avstå.

    Gillad av 1 person

    • Fru Olsson skriver:

      Å, jag känner igen mig, och håller helt med i dina slutsatser! Det är en kamp att hantera monstret som kräver belöning trots att man är mätt.

      Gilla

  2. Ping: Kroppen behöver lång tid för att ta hand om fett | Olssons universum

Kommentarsfältet är stängt.