Vårens vedermödor uthärdas med jämnmod

Och plötslig skiner solen som om den hade betalt. Alltid en tröst i dessa märkliga dagar fyllda av pandemi. Jag känner mig frisk, än så länge. Tvättar händerna med täta mellan­rum och är lika osocial som vanligt.

Fast på fredagens hemresa med buss från jobbet satt kollegan och jag och jagade upp oss över en man som satt och snörvlade och hostade. Bussen som går mellan de två sjukhusen i mitt område har säten åt båda håll, precis som på tåget. Han satt i främre halvan av fordonet, vänd mot oss. Vi satt för all del på betryggande avstånd, i bakre delen av bussen. Men karln såg ut som att han hade feber (hans ressällskap kände honom på pannan), och den bistra rynkan i pannan skvallrade tydligt om att han inte mådde väl.

Han hade varit på sjukhuset men blivit hemskickad. Vi spekulerade över hans diagnos. Han borde inte ha suttit där, men har man ingen bil så är ju kollektivtrafik enda möjlig­heten.

Hosthygien hade han inte en susning om, hostade i handen och tog i hand­tagen på sätet framför sig.

Vi bestämde oss för att hasta av bussen så fort den stannade vid änd­håll­plats, så vi  slapp när­kontakt eller riskera att ta i något räcke som han hållit i.

I övrigt lyckades jag åter sjabbla till det här med sommartiden. Det har hänt att jag kommit en timma för tidigt till jobbet, även om det är länge sedan. Men igår var jag noga med att ställa om klockorna, eftersom jag skulle upp i tvätt­stugan i ottan.

Jag vaknade strax innan fem, och satte på klockradion för att höra nyheterna. På­annon­sören sa att klockan var fyra. Oj, tänkte jag, nu sa hon allt galet. Nyhets­reportern avslutade sedan med att säga att ”och nu har vi gått över i sommartid”.

Jag tolkade det som ett tillrättaläggande av hallåans misstag. Men efter nyheterna återkom hon och började prata om ett program som skulle börja ”om fyra timmar”, alltså klockan åtta. Då började jag ana oråd.

Det visade sig att min klockradio flyttar fram tiden själv. Så när jag hade ställt om den manuellt så blev det helt fel. Så istället för att vakna halv sex har jag varit vaken sedan fyra i morse. Tröttsamt.

Dessutom: tvättstugan var mer ostädad än vanligt när jag kom ned. Massor av damm, och det knastrade av sand under foppa-tofflorna. Men jag gjorde min hyresgästliga plikt och snyggade till med bravur.

Som bonus samlade jag ihop alla tomma skölj­medels­flaskor som ingen orkat gå ut i sop­rummet med. Och där hittade jag 15 pant­burkar i metall­bingen som jag helt ogenerat fiskade upp med en sopskyffel och tog med hem.

Om Fru Olsson

Fabriksarbetare som blev journalist, sedan instruktör/receptionist på gym och därefter arbetsterapeut. Ledig tid fylls med lättja, naturupplevelser, kallbad och skräp-plock.
Det här inlägget postades i Åka kollektivt, Vikt & hälsa och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Vårens vedermödor uthärdas med jämnmod

  1. bergalott skriver:

    Gillar skarpt din ordningsamma sida. 🙂

    Gillad av 1 person

  2. maria65a skriver:

    Jag hade hoppats att man skulle ta ett beslut om att slopa sommartiden

    Gilla

  3. sonja.hoglin@outlook.com Hoglin skriver:

    Angående jämnmod

    Skickades från E-post för Windows 10

    Gillad av 1 person

  4. Elsa skriver:

    Jämnmod var just rätt orden i rättan tid, som jag behöver, ska inrikta mig på det. Stoicism kanske inte är så dumt när världen är upp och ner och det är lite man kan påverka i det stora. Försöker däremot i det lilla att göra vad jag kan och samtidigt lindra min egen oro genom att vara hjälpsam. Man får tuffa på i det lilla och hoppas att eländet snar är över. Vem vet hur vi kommer se på världen…Det som var före och det som kom efter Coronan.

    Gillad av 1 person

  5. Tomtan skriver:

    Hoppas det är sista gången vi håller på och leker med klockorna……. http://entomtastankar.bloggo.nu/

    Gillad av 1 person

Kommentarsfältet är stängt.