Sätt att samla kraft

Att få sol på sin lediga dag, det är guld. Och att ha den fridfulla skogen bara tvärs över gatan, trots att jag bor inom gångavstånd från centrum, är en riktig hälsobonus. Sakernas tillstånd på jobbet och i mitt huvud påkallade en lugn promenad i naturen.

Där var tyst i Tures skog. Bara fågelkvitter och vindens sus. Perfekt för att skingra tankar på virus och smitta. Vitsippor som börjat breda ut sig. Många träd som ramlat i vinterns stormar. Jag hade siktet inställt på att titta efter späda nässelskott uppe vid Tureborgen.

Nässlorna hade precis stuckit upp ur myllan. Små men ettrigt brännande. Tur jag hade handskar med mig. Fick till ett kok, i vart fall. Ett par påsar blandat skräp samlade jag också ihop innan jag vände ner från berget igen.

Eftermiddagen var vikt åt att tillaga bräserad oxkind. En ny bekantskap som kom med månadens leverans av kött från Gårdssällskapet. Enligt receptet skulle den småkoka i rödvin i fyra timmar för att bli mör. Blir intressant att smaka, men det sparar jag till helgen.

Under tiden köttet puttrade i slökokaren begick jag säsongens premiär-sittning på balkongen. Visser­ligen med tjocka dunkappan på, men så skönt! Satt i över en timme och bara njöt av sol och stillhet.

Om Fru Olsson

Fabriksarbetare som blev journalist, sedan instruktör/receptionist på gym och därefter arbetsterapeut. Ledig tid fylls med lättja, naturupplevelser, kallbad och skräp-plock.
Det här inlägget postades i Natur & väder, Prat om mat och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.