Första stegen på det nya året

Det slutade aldrig blåsa, men himlen var molnfri hela dagen. Jag gick en snabbis till stan: Clas Ohlsson och Pingstkyrkans loppis. Kom hem med en kamouflage-mönstrad funk­tions­­tröja i grönt och svart, ett litet grönt uppläggningsfat i samma serie som mina fyrkantiga tallrikar. Även en termoskork för 19 kronor som visade sig inte passa. Men Clasan har ju bytesrätt. Det får bli en ny termos istället.

Strandpromenaden och Uddevallabron 200104.

Jag tror temperaturen sjönk framåt eftermiddagen, för när jag äntligen kom iväg på lång­promenad hade det börjat bli lite is på vattenpölarna.

På vägen roade jag mig med att plocka upp aluminiumburkar och PET-flaskor. I år ska jag försöka hålla räkningen på hur många det blir. Bara för skoj skull. Igår blev det fem med pant, och tolv ”fulburkar” som förpas­sades till återvinning.

En boll och en kasse med överblivet fyr­ver­keri-material från någons nyårsfirande släpade jag med mig också. Det finns en bra sopstation vid Landbadet, där man kan källsortera skräpet.

Vid Sörkullen hade det börjat bli lite skumt, solen hade hunnit gå ned bakom berget. Jag mötte en dam med badkasse, som var på väg därifrån. Kunde hon så kan jag, tänkte jag.

Det blåste rejält på badbryggan: den knirkade och gungade. Jag försökte spela in film med mobilen, men den bara välte i sjö­gången. Så det blev ingen dokumen­tation. Och det blev ändå ingen längre simtur, kylan bet i skinnet ganska omgå­ende. Det var lä i badhytten dock, så jag slapp frysa innan jag fick på mig kläderna.

När jag gick hemåt längs Strandpromenaden syntes redan månen på himlen. Visserligen bara halv, men ändå.

Jag kom till stan lagom för att ta bussen sista biten, från Asplundsgatan till Tureborg. På bussen satt några damer jag ofta träffar, och en granne jag brukar prata med. När de fått klart för sig att jag varit ute och badat i havet (det var inte jag som tog upp ämnet, faktiskt) så frågade den ena kvinnan: vad får du ut av det, egentligen?

Ja, hur förklarar man det? Jag inser att man lätt framstår som en knasboll med udda idéer när man klär av sig utomhus mitt i vintern. Men det uppstår en känsla i kroppen, som jag tror man måste uppleva själv för att fullt ut fatta.

När jag kommit hem låg boken Wild swimming på bordet och väntade. I den fann jag några svar på frågan. Mer om det en annan gång.

Om Fru Olsson

Fabriksarbetare som blev journalist, sedan instruktör/receptionist på gym och därefter arbetsterapeut. Ledig tid fylls med lättja, naturupplevelser, kallbad och skräp-plock.
Det här inlägget postades i Kallbad, Miljö, Natur & väder och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Första stegen på det nya året

  1. bergalott skriver:

    Bättre att isbada än att vara insnöad 😉 Hur som helst ser du ut som hälsan själv. Och är inte det svar nog så får du dra till med det först sagda. Heja dej! 🙂

    Gillad av 1 person

  2. Tony skriver:

    Absolut ingen knasboll.

    Gillad av 1 person

Kommentarsfältet är stängt.