Ett test av anti-inflammatorisk kost

Efter en semester i sus och dus vad gäller mat och dryck (och ingen fasta) , kände jag mig väldigt redo att pröva nya koncept i kostväg när vardagslunken tog vid.

Visserligen hade jag skött motionen ganska väl, och sovit ovanligt bra under semestern. Men vällevnaden hade satt tydliga spår i kropp och välmående. Jag var uppsvullen, och märkligt trött och seg, trots drygt fyra veckor av ledighet.

Nyligen hade jag läst boken Autoimmun handbok och blivit lite inspirerad av att undvika vissa livsmedel som kan ge problem. Nu var det läge att göra slag i saken.

Autoimmun kost

Det autoimmuna protokollet handlar om att ge kroppen möjlighet att läka inflammation, magbesvär, allergi eller autoimmun sjukdom genom maghälsa och sundare tarmflora. Man börjar med att rensa bort problematiska livsmedel, och sedan återinförs de i en viss turordning, medan man ger akt på hur kroppen reagerar.

Jag lider inte av någon allergi eller autoimmunitet, men känner ändå att kroppen inte mår så bra när jag äter mycket av vissa saker. Och det kan vara intressant att ta reda på om jag mår bättre utan sånt som jag tror att jag tål, eller brukar sätta i mig, tänker jag. Som ost och nötter, som jag har svårt att dosera när jag väl satt igång. Eller kaffe, som känns som ett måste för att komma igång ordentligt på morgonen.

Läs mer om automimmuna protokollet

Så jag rensade bort allt som inte ingår i de första 30 dagarna av protokollet: smör, ägg, mejerier, kaffe, nötter, bönor, vissa grönsaker som tomater, paprika med flera. Socker, sötnings­medel och spannmål äter jag inte ändå.

Dessutom återgick jag till fasta 4:3, men utan kaffe. Bara vatten, grönt och svart te. Och på ätardagarna: en rejäl grönkåls-smoothie, späckad med vitaminer och mineraler.

Olssons universum | Grönkåls-drink ger god start på dagen

En trög start

Första veckan efter semestern var ovanligt lugn jobbmässigt. Ändå var jag oändligt trött. Och märkligt seg och dimmig i huvudet. Det var nästan så att jag blev orolig, höll jag på att bli dum i huvudet?

Jag gissar att det var den beryktade ”keto-flu”, omställningsbesvär som kommer när kroppen ska byta bränsle från socker (kolhydrater) till fett.

Jag orkade inte träna, och fuskade till och med med trappgåendet på jobbet. Tvärstopp i magen, dessutom. Nästan så att jag började att undra vart all mat tog vägen…

Det dröjde långt in på andra veckan innan jag började att känna mig som mig själv igen.

Förutom grönkålsdrinken äter jag kött, fisk, rotsaker och grönt. Eftersom  rotsaker innehåller lite större andel kolhydrater än grönsaker försöker jag inta det mesta rårivet: mer fibrer till magens bakterier.

När jag känner kaffedoften i lunchrummet kan jag bli väldigt sugen på en kopp. Men i övrigt fungerar det väl. Har inget sug efter mat, och känner mig behagligt mätt och nöjd efter att jag ätit, på ett sätt som jag normalt inte gör.

Jag brukar säga att jag har ett ”stört ätbeteende” eftersom jag kan äta så länge det finns mat, även om magen signalerar fullt. Särskilt av vissa livsmedel. Det är ett beteende som jag vill få bukt med.

Nu efter två veckor måste jag säga att det ser lovande ut. Trots att jag fastat sedan söndag kväll och haft en tuff måndag med hög arbetsbelastning känner jag ingen hunger eller sug efter att tröstäta för att döva stresskänslor. Känner mig lugn och tillfreds, faktiskt.


Referenser
Hultén, K. & Norman, A. (2019). Autoimmun handbok. [Stockholm]: Paleoteket.

Om Fru Olsson

Fabriksarbetare som blev journalist och sedan personlig tränare/receptionist på gym. Fast numera försörjer jag mig som arbetsterapeut.
Det här inlägget postades i Vikt & hälsa och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ett test av anti-inflammatorisk kost

  1. livsglimtar skriver:

    Även jag har förfallit under vår semester matmässigt, snart är vardagen här igen och jag får ta tag i mitt ätande, återgå till sockerfritt och det som funkar bra för mig. Men du är en tuffing dietmässigt, jag försöker med mycket fibrer, Kefir och annat gott för tarmen. Tror inte jag vågar väga mig när vi kommer hem, gråter och svär, om jag har gått upp för mycket. 🙂

    Gilla

    • Fru Olsson skriver:

      Det är jobbigt att kliva på vågen när man dragit på sig några kilon. Men snabba uppgångar är mycket vätska som försvinner ganska snabbt, är min erfarenhet. Ta tjuren vid hornen! 🙂

      Gillad av 1 person

Kommentarsfältet är stängt.