Fasta bättre än kaloribantning

Del 22. För att kunna behålla den nya vikten efter en viktnedgång är det nödvändigt att hålla den basala metabolismen (ämnesomsätt­ningen) på en hög nivå. Och i det avseendet är fasta överlägset kalorirestriktion som ”bantningsmetod”.

Den basala metabolismen är den energi som krävs för att kroppen ska fungera: hålla kroppsvärmen, hålla igång hjärta lungor, lever, njurar, hjärna. Denna ämnes­­om­sätt­ning regleras av hormoner.

Periodisk fasta sätter igång en serie hormonella anpassningar i kroppen, som bidrar till att hålla uppe nivån på ämnesomsättningen. Minskat insulin och mindre insulin­resistens spelar en nyckelroll i processen.

Insulin är det hormon som hjälper till att lagra energi efter att vi har ätit. Men vid fasta finns det ju inte någon energi att lagra. Därför sjunker nivån av insulin. Detta öppnar dörren för kroppen att börja förbränna av sina lagrade fettreserver.

Vid fasta använder kroppen allra först det socker (glykogen) som finns lagrat i levern. När det är slut måste kroppen använda kroppsfett för att få energi. Vid övervikt är tillgången på fett god – med andra ord finns det gott om mat för kroppen att ”äta” av! Den har därför ingen anledning att dra ned på ämnesomsättningen och ställa in sig på ”svält”.

Andra hormoner bidrar också till att ämnesomsättningen håller sig på en hög nivå under fasta, till exempel noradrenalin. Nivån av tillväxthormon ökar också, och gör så att muskel­massan bibehålls.

Läs mer: Olssons universum | Vad händer i kroppen vid fasta?

Det här är något som inte sker om man försöker gå ned i vikt genom att minska på matportionerna. Den som drar ned på det dagliga antalet kalorier under en längre period drabbas istället av att kroppen anpassar sig till den nya mathållningen. När det serveras färre kalorier drar kroppen ned på ämnesomsättningen. Enligt faste-experten Jason Fung kan ett lågt intag av kalorier leda till att basalmetabolismen minskar med upp till 40 procent, för att kroppen ska hushålla med energin.

Det är därför som kaloribantning i det långa loppet är ett sämre alternativ än fasta för den som vill bli av med sina extrakilon för gott.

Fung menar att lite längre fastor är mer effektiva än till exempel daglig 16:8-fasta. Det är därför som IDM i sin behandling rekommenderar 36 timmars fasta två till tre gånger per vecka för personer med insulinresistens. Då gäller också att inte begränsa intaget av kalorier under ätdagar. Men det är vanligt att fastan på sikt gör att aptiten minskar, och det krävs mindre mat för att mätta när man väl äter.

Fung förklarar att det beror på att periodisk fasta med tiden minskar insulinresistensen, och sänker nivåerna av insulin. Man blir helt enkelt mindre hungrig, medan energi­för­bruk­ningen är densamma. Medan vid kalorirestriktion är det tvärtom: aptiten ökar och energi­förbrukningen minskar.


Referenser
Fung, J. (u å). The difference between calorie restriction and fasting – Fasting 27. Intensive Dietary Management. https://idmprogram.com/difference-calorie-restriction-fasting-fasting-27/
Diet Doctor. (2016). Därför är kaloriräkning dömt att misslyckas (av Jason Fung). https://www.dietdoctor.com/se/darfor-ar-kalorirakning-domt-att-misslyckas
Diet Doctor. (2016). Långa fasteperioder – 24 timmar eller längre (av Jason Fung). https://www.dietdoctor.com/se/langa-fasteperioder-24-timmar-eller-mer

Alla inlägg i serien

Om Fru Olsson

Fabriksarbetare som blev journalist, sedan instruktör/receptionist på gym och därefter arbetsterapeut. Ledig tid fylls med lättja, naturupplevelser, kallbad och skräp-plock.
Detta inlägg publicerades i Fasta, Vikt & hälsa och märktes , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.