Baksmälla efter viktras

Del 14. Lördagens glädjebud med fem kilos viktnedgång på sex veckor av periodisk fasta, ändade i en matfest med allehanda ”försyndelser”, sett ur lågkolhydrat-perspektiv. Det var inte planerat, utan konsekvensen av tillfälligheter. Men ibland är det läge att släppa ut håret.

Efter att ha levererat lite varor till modern och fått fika där med frukt- och nötbröd och pepparkakor (jag som aldrig äter kakor annars?!) blev det en sväng på Pingstkyrkans loppis. Där snavade jag över en god vän, som också var fikasugen. Så det fick bli en andra sittning, nu med en sockrig Säterknut som sällskap (borde avstått, den var inte värd att synda för).

Väl hemma bestämde jag mig för att ta ett glas rödvin till kotletten (som avåts med gräddig svampsås och ugnsstekt brysselkål, rejäl portion). Alkohol är raka spåret till dåligt omdöme, jag vet. Som efterrätt smakade jag på min hem­gjorda glögg. Två glas. Så den fick godkänt…

Levern fick arbeta hårt natten efter, med alkohol och socker. Vaknade kokhet vid tre och kunde inte sova mer. Jag var tvärmätt långt fram på söndags­förmiddagen.

Upp och ned på vågen

När jag klev upp på vågen på måndag morgon var det upp två kilo från fredagens notering. Så mycket kan vikten diffa på tre dagar beroende på diet. Ganska nedslående. Men det är ju naturligtvis inte fett­vikt:

  • Alkohol gör att kroppen först ökar utsöndringen av vatten för att späda ut ”giftet” (en milliliter alkohol ger en utsöndring av cirka tio milliliter vatten), men sedan börjar spara på vatten för att ersätta det som kissats ut. Det tar några dagar innan balansen är helt återställd.
  • Intaget av onödiga kolhydrater visar sig också på vikten: varje gram lagrade kolhydrater (glykogen) binder 2,7 gram vatten.
  • Och så blir det ju mer maginnehåll, när man äter, jämfört med efter fasta.

Redan på tisdag morgon, efter måndagens fasta och efterföljande träning, var ett av helgens kilon borta.

Eftersom jag hade bytt ledig dag denna veckan (onsdag i stället för torsdag) bestämde jag mig för att fasta även på tisdagen, och inte äta förrän på onsdag morgon – cirka 62 timmar. Det var inga större problem, förutom att jag var väldigt frusen på tisdag kväll.

Kroppen är nu helt intränad med att vara utan mat under lång tid. Jag kände mig varken trött eller hungrig under den förlängda fastan. En antydan till huvudvärk på onsdag morgon försvann när jag åt frukost: liten ostomelett med köttfärssås och en klick surkål.

På onsdag morgon  återstod endast 4 hekto av helgens utsvävning.


Alla inlägg i serien

Om Fru Olsson

Fabriksarbetare som blev journalist, sedan instruktör/receptionist på gym och därefter arbetsterapeut. Ledig tid fylls med lättja, naturupplevelser, kallbad och skräp-plock.
Detta inlägg publicerades i Fasta och märktes , , , , , , , . Bokmärk permalänken.