Inte så hänryckt nuförtiden

Solen fortsätter att skina, obarmhärtigt. Stackars pelargonian på balkongen har fått svedda blad.

Och jag fortsätter att svettas. Det är de sista veckorna på mitt ena jobb. Det ska rundas av, avslutas och lämnas över i god ordning. Inte glömma något viktigt, och samtidigt få dagens arbete gjort.

Fredagen blev ändå ganska lugn, för jag fick gjort det mesta dagen innan. Istället hann jag i godan ro med två hembesök. Bilen var inte ledig, så jag packade en rollator med det som skulle med. Sedan promenerade jag längs vattnet, med sol och en fin sjöbris i ansiktet. Sämre kan man ha på jobbet.

Blev klar tidigt och kunde gå till bussen redan 15.45. Men fredag, helg och sommartider är ingen bra kombination i kollektivtrafiken. Jag hann missa tre bussar innan jag var hemma. Det blev en övning i tålamod. Den bussen jag slutligen kom med hade elementen på högsta värme. Jag fick sätta mig på sätet mot gången för att inte bränna mig på benet.

Det fick i vart fall bli en ansökan till Västtrafik om förseningsersättning. De brukar betala en 50-lapp. Och så vann jag 60 kronor på trisslotten jag unnade mig, medan jag stod vid Press­­byrån och väntade.

3 Kastanjeblom

Blommande kastanj längs Strandpromenaden.

Att det är hänryckningens helg hade jag totalt förträngt. Inte så stort nu på äldre dagar, och när annandag pingst fått stryka på foten. Annat var det pingsten 1999, när man var nykär i mannen med stort M… Livet formar sig till en lång rad minnen, och alldeles för lite nya upplevelser. Jag har blivit för bekväm för äventyrligheter, känner jag.

Jag tog mig samman till en promenad på cirka 11 000 steg, vanliga ”pliktrundan”. Det blev fem pantburkar och en trevlig pratstund med en jobbar­kompis från förr, som jag snavade över längs vägen.

Sedan slank jag in på gymmet och kutade en halvtimme. Så har jag mot bättre vetande antagit en utmaning om att träna magen under fem veckor (tidningen Må Bra). Platt lär den aldrig bli, men kanske lite starkare. Det behövs, jag kan inte säga annat…

Pollensäsong

Pollensäsong. Naturen är pudrad med frömjöl. 

Om Fru Olsson

Fabriksarbetare som blev journalist, sedan instruktör/receptionist på gym och därefter arbetsterapeut. Ledig tid fylls med lättja, naturupplevelser, kallbad och skräp-plock.
Detta inlägg publicerades i Arbete, Åka kollektivt, Motion och märktes , , , , , . Bokmärk permalänken.