Jag har lyssnat på en föreläsning med psykiatern Georgia Ede. Hon menar att hjärnan tar skada av högt blodsocker, vilket med tiden kan leda till demens. Enligt henne är Alzheimers följden av långvarig insulinresistens, en minskad känslighet för insulin hos kroppens celler. Och därför borde vi betrakta Alzheimers som en variant av diabetes: diabetes typ 3.
Insulinresistens i kroppen
Maten vi äter, främst kolhydrater, bryts ned till glukos (blodsocker). När blodsockret stiger frisätter bukspottkörteln hormonet insulin. Insulin behövs för att hjälpa glukos från blodbanan och in i muskler och celler, där det kan användas som energi.
Om vi äter mycket och ofta av socker- och stärkelserik mat kommer nivåerna av glukos och insulin ofta att ligga högt. Detta blir påfrestande för kroppens celler. De reagerar med att skydda sig mot insulinets kraftfulla effekter. Cellerna minskar helt enkelt sin respons på insulin: de blir resistenta.
Bukspottkörteln skickar då ut ännu mer insulin i blodet, i ett försök att få glukosen ur blodet och in i cellerna. Men ju mer nivån av insulin stiger i blodet, desto mer insulinresistenta blir kroppens celler. En ond cirkel, som med tiden leder till konstant högt blodsocker, eller typ 2-diabetes.
Insulinresistens i hjärnan
Hjärnan är bara 2 procent av kroppens vikt, men förbrukar 20 procent av energin. Den måste ha tillgång till glukos dygnet runt.
I hjärnan finns en skyddande barriär som styr vad som får komma in i hjärnan från blodbanan. Eftersom hjärnan har så stort behov av energi kan glukos passera fritt från blodet till hjärnan. De receptorer i blod-hjärnbarriären som släpper in glukos regleras inte av insulin.
De flesta celler i hjärnan behöver inte heller insulin för att ta upp glukos. Däremot behöver de insulin för att kunna bearbeta glukos (ämnesomsättningen).
Insulin, däremot, korsar blod-hjärnbarriären via speciella insulinreceptorer, som bara släpper in insulin till en viss nivå. Och ju mer insulin i blodet, desto svårare blir det för insulin att tränga in i hjärnan. Detta beror på att receptorerna i blod-hjärnbarriären blir resistenta och släpper in mindre insulin än tidigare.
Så vid högt blodsocker flödar bränslet in i hjärnan, men det är brist på insulin som kan hjälpa det att hamna på rätt ställe.
Hippocampus känslig för brist på insulin och glukos
Glukosmetabolism i hjärnan. Blått = låg ämnesomsättning, få aktiva celler. Rött = mycket hög ämnesomsättning, många aktiva celler.
Inne i hjärnan finns gott om insulinreceptorer. Allra tätast sitter de i hippocampus, som är hjärnans centrum för minne och lärande. Minnesprocesser kräver mycket energi. Hippocampus är därför storförbrukare av glukos och oerhört känslig för brist på insulin.
Hjärnans svårighet att ta hand om glukos på grund av insulinresistens kallas glukoshypometabolism. Hjärncellerna inte får tillräckligt med insulin för att förbränna glukos vid full kapacitet. Ju större insulinresistens, desto trögare blir hjärnans glukosmetabolism.
Resultatet blir att nervcellerna i förtvinar och dö. När hippocampus börjar krympa sviktar minnet, ett tidigt tecken på Alzheimers.
Förändringar i hjärnan vid Alzheimers
Vid Alzheimers sjukdom bildas små klumpar – plack – vid nervtrådarna. Placken består främst av beta-amyloid, ett protein som även förekommer i en frisk hjärna. Placken uppstår först i hippocampus och sprider sig sedan till andra delar.
Den andra typiska hjärnförändringen är att det samlas ett protein kallat tau i nervcellerna. Det bildas då ett slags nystan, neurofibrillära tangles, som hindrar transport av näringsämnen och gör att cellerna inte fungerar som de ska.
Plack och tangles försvårar för nervcellerna att kommunicera, och hindrar att impulser når olika delar av hjärnan. När de sjukliga förändringarna sprider sig kommer en allt större del av hjärnans nervceller förtvina och dö.
En viktig roll för insulin i hjärnan är att motverka att amyloidbeta-proteiner bildas och lagras upp, samt att se till att tau-proteinet fungerar som det ska.
.
.
.
.
Olssons universum 
Alltså – du är bara bäst! Enkel vardag blandad med tung och informativ fakta om det som vi behöver allra mest, nämligen kunskap om kropp och kost. Din blogg är lättsam, trevlig som f-n och så peppande. IDAG kom jag ur deppskitätarmood och ”startar om kärringen” med löpning och armhävningar. TACK!
GillaGillad av 1 person
Jag har själv inlett en ”nystart” efter dipp i diket. Många tack för ros! Nu kör vi. 🐻
GillaGillad av 1 person
Nu är det ju ett tag sen du skrev det här, så min kommentar är lite på efterkälken. Håller med Jeanette om vad hon skriver.
Har Alzheimer i släkten, Skräcken ligger och lurar inför att kunna bli drabbad. Tänker att jag får väl köpa mig en flaska vodka – innan dimman har lagt sig över mitt medvetande alltför mycket – supa mig full och dränka mig i närmsta vattendrag. För mig framstår det som det bästa alternativet.
GillaGillad av 1 person
Ja, jag förstår din skräck. Demens är nog den sjukdom jag är mest rädd för att drabbas av.
GillaGilla