Att jaga upp sig för en småsak

När jag kom hem igår vid 17.30 satt en lapp på dörren: imorgon kommer vi och målar/tapetserar i din bostad. På blanketten var  noga beskrivet – både i text och bild – hur man skulle ställa möbler, och vad som måste tas bort. Har du inte plocka undan ordentligt debiterar vi 900 kronor.

Hade man invändningar – jodå, det hade jag! – skulle man ringa målerifirmans kontor – före klockan 16.

Som tur är har hyresvärden telefontid till 18 på måndagar. Så kvart i sex ringde jag kund­tjänst. Blev bortkopplad på första försöket, men ringde upp igen och blev hänvisad till förvaltningsavdelningen. Där var det kö, men bara ett samtal före. Väntade otåligt i fem minuter medan rösten i luren malde samma fras om och om igen. Blev lite osäker på om det var någon människa kvar, kanske bara en telefonsvarare som tuggade på?

Tio i sex svarade äntligen en kvinna i luren. Hon var vänlig och förstående, och tog emot mitt klagomål. Hon höll med om att det var lite kort varsel att be någon plocka ned och plasta in hela vardagsrummet. Jag har beslut på att en vägg ska tapetseras om, men jag har bett om att få hela rummet målat istället. Jag förmodade att det var det som skulle göras.

Kvinnan lovade mejla målerifirman, så de skulle få meddelandet direkt på morgonen: att jag inte hade hunnit plocka undan. Hon bad mig sätta en lapp på dörren till målaren på plats.

Jag tejpade lappen på ytterdörren när jag gick till jobbet. Skrev telefonnummer och bad att få bli kontaktad så att vi kunde ändra datum.

Mitt nya timvikariat är på ett aktivitetshus med olika verksamheter, som friskvård och skapande. Jag och en deltagare fick ansvaret för att fixa dagens lunch till tio personer: korv, potatismos och sallad. Medan vi höll på att förbereda maten ringde min telefon.

Förstod på numret att det var målaren. Och jag hörde med en gång på hans röst att det var något som inte stämde.

Målaren urskuldrade sig med att han inte hade haft någon annan lapp att skriva på än den myndiga blanketten som han använt. Men han skulle inte måla om vardagsrummet. Jag behövde inte plocka bort en enda pinal. Han ville bara komma in och bättra lite på en fläck bakom spisen… Snacka om antiklimax. >:D

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, and personal trainer. Now working as an occupational therapist.
Det här inlägget postades i stamrenovering och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Att jaga upp sig för en småsak

  1. Bra att du sa ifrån – det var ju inte klokt så kort varseltiden var!
    Hoppas att allt ordnar sig till det bästa i slutändan.

    Liked by 1 person

  2. rabarberpolisen skriver:

    Meeeeen…..skönt att det löste sig!!! 😮

    Liked by 1 person

  3. bergalott skriver:

    Det var ju ingen småsak du jagade upp dig för. Tycker inte jag som skulle ha fått spatt och skrivit en bamselapp på dörren om jag inte hade fått tag i någon ansvarig. Ojoj vad hade stått på den lappen måntro?

    ”I som här inträden får ta det på eget ansvar – för vad vilar i och under mina möbler? Jo, en icke så harmlös spindel som sprang lös ur sitt akvarium i morse. Serum återfinns i badrumsskåpet.”

    Lite teatraliskt måhända men spatt skulle jag ha fått i vilket fall 😉 😀

    Liked by 1 person

Kommentarsfältet är stängt.