Alla trappor ger gratis motion

Att börja jobba i hemtjänsten, efter att ha gått omkring och drällt i tio månader, blev en omställning. Både för kropp och knopp. Ändå har jag inte jobbat heltid.

De första kvällarna upplevde jag som både fysiskt och psykiskt stressiga. Många besök och mycket spring. Kände att spännings­huvudvärken kom krypande. Men efter ett par gånger har det blivit lugnare pass, plus att jag lärt mig vad jag ska göra. Så huvudvärken har planat ut, och den försvinner definitivt när jag är ledig.

Det är många trappor till de boende som jag besöker. Jo, det finns hiss. Men den tar jag bara om vi går två, och arbetskollegan vill åka. Annars tar jag chansen till gratis lågintensiv motion på arbetstid.

Springet har resulterat i ömma fötter, och trött korsrygg, eftersom jag inte är van. Men det har också gett resultat i form av bättre kondition (däremot inte lägre vikt…). Jag märkte det i går när jag var på gymmet före kvällens arbetspass.

Jag har ju börjat med mer intensiv intervallträning en gång i veckan, som komplement till min lågintensiva motion. Första gången jag gjorde ett sådant gå-löp-pass på löpbandet hann jag 3 890 meter på den tid jag höll på. I går kom jag hela 4 200 meter. Och jag kunde springa mycket större del av tiden.

Det är en härlig känsla att kroppen äntligen svarar på träning. Att slippa känna sig trött och urlakad, och få uppleva att varje steg leder framåt.

Innan det var dags att gå till jobbet hann jag gå en sväng på Pingstkyrkans second-hand. Jag bara kan inte gå därifrån tomhänt, verkar det som… Denna gången blev det ett par fina sandaler med rullsula, som jag kan promenera i till sommaren. Enligt nätet kostar de över 900 kronor. Jag gav 75.

---

Inlägg om Maffetone-metoden

• Två veckors test av kolhydrat-intolerans
• Fru Olsson är åter på språng
• Den magiska motions-metoden