På nytt jobb – för femtielfte gången

Igår var första dagen ”på riktigt” på nya arbetsplatsen. Jag har ju fått en viss vana att vara ny på jobb. Jag har haft drygt tjugo olika arbetsplatser. Men på flera av dem har jag haft flera olika anställningar, vid olika tillfällen.

Det är alltid en viss anspänning att vara ny. Det är nya människor och massor av detaljer att hålla reda på. Man måste tänka hela tiden, inga arbetsuppgifter finns ”i ryggmärgen”. Därför blir man långsammare än ordinarie personal, och måste fråga tusen gånger. Man känner sig som en  –  förhoppningsvis – glad amatör, i värsta fall en idiot.

I väntan på det välbetalda drömjobbet 😀 har jag anmält mig som timvikarie i hemvården. Att hjälpa människor med funktionsnedsättning med personlig vård och hushållssysslor kan tyckas som ett enkelt jobb. Men det kan staka sig på många vis, för den  som är ovan.

Till exempel: vad vill du ha till frukost, middag, mellanmål? Var ligger brödet, kaffefilter, osthyveln?

Vilken medicin ska tas? Att gå igen medicinlistan tar sin tid, särskilt om det är mediciner som ska tas bort eller sättas in, eller bara tas vissa dagar. Det får inte bli fel.

Var ligger soprummet? Svårt att hitta i mörkret när man jobbar kväll, och bostadskomplexet sträcker sig över två kvarter.

Och tvättstugan? ”Den ligger på gården” sa kollegorna. Jag gick runt återvinningshuset två gånger innan jag fick fatt i en hyresgäst på gården som kunde visa rätt. Dessutom skulle jag boka ny tid om tre veckor i det digitala bokningssystemet. Jo, det löste sig, men tog en massa tid.

För att spara hjärnan satte jag mig inte i det stimmiga lunchrummet på rasten, utan tog en kopp kaffe ensam på kontoret. Inte så socialt, kanske, men ren överlevnadsstrategi, för att slippa huvudvärk (Olssons universum – Jag ser ju inte sjuk ut…).

Som tur hade jag kollegor som insåg att det är knepigt att vara ny. De avlastade mig ett morgonbesök. Sedan hade jag ”turen” att en vårdtagare avböjde sin promenad, så jag fick lite luft i schemat, och kunde göra resten i behaglig takt.

Eftersom vårdtagarna inte känner mig vill jag gärna få någon minut att skapa en relation. Det bästa sättet är att låta personen få berätta utifrån sitt hjärta, och ta sig tid att lyssna.

Vid lunchtid kom solen, och vi fick en fantastisk vårkänsla på arbetsdagens andra promenad. Kunde summera en första arbetsdag utan större missöden. På hemvägen hittade jag några nyss utslagna vitsippor, som fick följa med hem.

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, and personal trainer. Now working as an occupational therapist.
Det här inlägget postades i Arbete, Äldreomsorg och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till På nytt jobb – för femtielfte gången

  1. Ewwa skriver:

    Ja, visst blir det snurrigt när man är ny – så till den milda grad att det fortsätter snurra även när man har fått gå hem för dagen… Men som väl är blir det vanligtvis snart bättre! Skönt ändå att vara på en arbetsplats där de har förståelse. Hoppas du kommer att trivas!! ☺

    Liked by 1 person

Kommentarsfältet är stängt.