Studenten samlar sig för stamrenovering

Lördagkväll i lyan. ”Festar” på  hand­plockade blåbär från i somras. Det är allt som återstår i frysen. Med vispad grädde på, för all del. Brysselkål varvad i smör och olivolja till middag. Inte så spänstigt i skafferiet heller: örtte och hampafrön, typ.

Sitter vid köksbordet med mina skoluppgifter. Skåpen är tomma så när som på det allra nödvändigaste för att fixa mat. Resten av mina kvadrat är ett ordnat kaos av kartonger. Senast den sista ska jag lämna lägenheten, för sedan kommer byggarna med sina släggor, och bankar ut badrum och kök. Fast det mesta av mina saker ska stå kvar. I vardags­rummet.

Just nu sover jag på en madrass på golvet. Som att ligga i en sarkofag, där mellan elementet och två lager kartonger. Efter­som jag inte vill stressa var jag tvungen att börja i god tid, så jag vet att jag får till det med alla grejor.

Det måste vara minst 0,5 meter arbetsutrymme längs väggarna, och under takkontakten, för elektrikerns skull. Det ska bli jordade uttag överallt, så jag har bytt sladdar och kontakter på alla lampor. Tur att jag har 10 procents studentrabatt hos Clas Ohlson!

Allt bohag ska fösas ihop på mitten. Jag har ställt soffan ovanpå sängen och ska packa på med smått och gott både över och under: speglar, tvättställning, stolar. Bokhyllan är fylld till brädden med mindre kartonger, där jag packat in ömtåliga saker av glas och keramik. Sedan ska allt täckas med skyddsplast som hyresvärden kommer med.

Sist ska jag packa ned kläder, krukväxter och annat som jag måste ta med mig. Att planera garderob för fyra månader har varit en rysare. Blir det vargavinter eller ljummet?

Men just nu är jag fullt upptagen med mina kurser. Det är inte klokt vad det tar tid att tänka! Och skriva, med referenser till litteratur och vetenskapliga artiklar.

Kursen i beteendemedicinska teorier och modeller har varit stimulerande. Vi får applicera teorierna på våra vanligaste patienttyper. Då blir det väldigt tydligt hur det hänger ihop: varför människor gör som de gör, eller inte vill göra något alls.

Kursen i handledning av studenter har precis börjat. Första inlämningsuppgiften är att göra en SWOT-analys för att värdera sina starka och svaga sidor i rollen som handledare.

Fast som det känns just nu vet jag inte om jag någonsin kommer att återgå till mitt yrke. Bristen på arbetsterapeuter visar sig i att det dräller av tjänster att söka. Men att jobba i en verksamhet med vakanser vill jag inte utsätta mig för. Att jobba för två är inte min grej längre.