Om mänskligt beteende på bussen

red bullJag är på väg hem från stan. Sätter mig i den främre delen av bussen, på en avsats där det är två par säten mot varandra. Där är gott plats för kassar, och lätt att komma till utgången när det är dags att gå av.

Bredvid mig sitter en äldre kvinna. Hon makar åt sig sina kassar lite,  och fastnar med handväskan. Jag säger något vänligt, för att inleda ett samtal, om hon vill. Hon ler tillbaka men tar inte upp tråden.

Mitt emot oss sitter en lång, lite mullig yngling i 20-åren, med kolsvart hy. Han lyssnar på musik i sina hörlurar, och trummar mot låret med en urdrucken läskburk. Han har handlat mat på Willys. Den gröna kassen står på sätet bredvid.

Efter en stund börjar han knappa på telefonens skärm. Läskburken ligger löst på låret. I en kurva rullar den av benet och hamnar i mittgången. Han tittar efter burken, men bestämmer sig sedan för att lugnt sitta kvar och lyssna på musiken. Kvinna i sätet bredvid reagerar starkt och slänger en blick av ogillande på honom. Jag betraktar scenen som utspelar sig med visst intresse.

bussDet är många svängar från torget till Tureborg. Burken rullar hit och dit. Det är fler resenärer än jag som lägger märker till det. Som hängiven burkplockare bestämmer jag mig för att plocka upp den när jag går av, om ingen annan gör det.

Killen ringer på knappen, han ska av vid samma hållplats som jag. Tillsammans med hälften av passagerarna i bussen. När han tar sin kasse och går iväg ser jag att hans bankkort ligger kvar på sätet. Det lyser orange mot det blå tyget.

Så jag lutar mig framåt och nappar snabbt till mig det när jag reser mig upp, vänder mig om mot utgången och knackar killen på axeln. Han blir lite överraskad, men glad och säger tack. Och sedan: han böjer sig snabbt ned, tar upp läskburken, och lägger den prydligt i papperskorgen innan han går av. Hela förloppet tar bara ett par sekunder.

Kanske såg kvinnan i sätet bredvid också det kvarglömda bankkortet? Hon rörde i vart fall inte en fena.

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, and personal trainer. Now working as an occupational therapist.
Det här inlägget postades i Åka kollektivt, Olsson filosoferar och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Om mänskligt beteende på bussen

  1. bergalott skriver:

    Vettigt beteende ger alltid lön för mödan… eller vad man kan säga. Ömsesidiga lärdomar för livet fick ni säkert – alla tre. 😉 😀

    Liked by 1 person

  2. villacalifornia skriver:

    Jag bloggade också om bussar och bussresor och om att bygga förtroende.
    Tror att du kanske var en av de fina ungdomar jag hade på mina turer som såg till att det var fint och skötsamt ombord på bussen och trivsel fanns för alla.
    Jag hoppas i alla fall du tillhörde en ungdomsskaran 🙂

    Liked by 1 person

Kommentarsfältet är stängt.