Farmors försvinnande goda våfflor

lojtnantshjartaJag minns barndomens somrar hos farmor och farfar i Kungshamn. De hade ett stort, vitt hus på Fisketången. Jag kan fortfarande känna doften av gräs och blad i háwen(trädgården), som var stor och innehöll allt ett hushåll kan behöva: jordgubbsland, potatis, alla sorters bärbuskar och fruktträd, persilja, blomster.

Morgnarna på luftmadrassen på solvarm granithäll, med en kopp nykokt kakao och smörgås på hembakt bröd med leverpastej och rödbetor. Ungar skulle ut i solen och ”få färg”, menade farmor. Det var nyttigt, och jag bodde ju så ohälsosamt i stan, med bilar och avgaser, menade hon.

Och doppa sig i havet varje dag, skulle man. Det mådde man bra av hela vintern sedan. Vi tågade bort till Fisketångens badplats efter att ha vilat en timma efter lunch. Badplatsen hade nät uppsatt som skydd, så man slapp vara rädd för brännmaneter. Badgäster låg i täta rader och lapade sol. Det var att knö in sig och maka plats efter förmåga.

Bara snälla öronmaneter.Det var farmor som lärde mig simma. Och som sedan satt på klipphällen och väntade i evigheter när jag roade mig i det våta, med att göra olika konster och påhitt. ”Bara en gång till”, vädjade jag när hon manade mig att ”nu får du komma upp”. Då hade ofta läpparna börjat bli blå efter timmar i det kylslagna vattnet.

Det blir en särskild känsla i kroppen efter att ha badat salt och solat. Skönt avslappad och tillfreds. När badkläderna var ursköljda och upphängda på tvättstrecket serverades fika under träden i trädgården. Grovdoppa och hembakta småkakor. Kanske våfflor, som var en av farmors specialiteter.

Våfflorna var oemotståndligt goda. Jag minns en gång när vi kusiner lekte i det svala källarköket (första våningen i markplan, som var stensatt av grova granitblock). Farmor hade gräddat massor av våfflor som nu låg och svalnade under duk på ett galler. Så fick hon telefon, och gick in i det intilliggande sovrummet för att svara.

vafflorVi skulle bara smaka på en… Stack in handen under bakduken och nallade varsin våffla. Men det blev snart en till… och en till… När farmor var klar med sitt telefonprat var halva gallret tomt. Jag gissar att hon inte var så glad åt det, men jag kan inte minnas att vi fick några större bannor. Hon var snäll, min farmor Fanny.

Jag har däremot bannat mig själv för att jag inte tänkte på att be henne om receptet medan hon levde. Men nu har faster synat sina gömmor, och låtit mig få ärva klenoden. Det är en fin gåva, som jag är mycket glad över. Tusen tack, faster Sonja!

farmors-vaffelrecept-beskuren

Farmor Fannys våfflor

  • vafflor-sma3 ägg
  • 1,5 deciliter socker
  • 3 deciliter mjöl
  • 1 deciliter mjölk
  • 1 tesked bakpulver
  • vaniljsocker
  • 100 gram smör

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, and personal trainer. Now working as an occupational therapist.
Det här inlägget postades i Om Olsson, Prat om mat och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Farmors försvinnande goda våfflor

  1. elsa skriver:

    Vad härligt det låter att ha haft en sådan farmor, människor i ens närhet som bryr sig är guld värda.

    Liked by 1 person

  2. Helena skriver:

    Haven ja ofta sedsänkt för att få lä. Och hyber plocka hyber , dvs nypon danska troligtvis .

    Liked by 1 person

Kommentarsfältet är stängt.