Jobbigt att känna sig bedömd

mageJag avslutar mina två timmar på gymmet med att jogga lite lätt på löpbandet i en kvart. Det har tagit lång tid, men äntligen börjar det kännas som att jag kommer någonvart med träningen.

På väg ut byter jag några ord med en kille i 30-årsåldern som jag snackat med en gång tidigare. Han berättade då att han har gått upp 30 kilo på ett halvår och nu väger han 120. Han promenerar aldrig, går bara mellan bostaden och bilen. Nu tänker han lyfta skrot tre gånger i veckan för att komma på banan igen.

När vi avslutar och jag vänder mig om för att gå upptäcker jag att han spanar in min kropp. Jag blir helt perplex. Jag har inte upplevt att de andra herrarna på gymmet gör så (eller är de bara mer diskreta?).

Killen är jätterar och trevlig, ändå märker jag att jag reagerar med obehag. Efteråt har jag svårt att släppa tankarna på händelsen. Varför reagerade jag så starkt på några ögonkast?

Att vara i tantåldern har inte hög status. Och jag har hunnit förvärva ytliga skavanker.  Jag kände mig bedömd, och tyckte att det var jobbigt. Sedan blir jag lite sur. Jag behöver faktiskt inte se ut som en 20-åring, när jag är mer än dubbelt så gammal. Livet går inte spårlöst förbi.

TorsoNej, det här går inte! Jag kan inte låta en blick från en småfet snubbe med dålig kondis sabba min självkänsla, tänker jag. Sladdriga lår och putande mage, jag har trots det en kropp med väldigt god funktion. Var stolt och sträck på dig, kärring!

Fast den där putmagen är en akilleshäl. Jag har lidit av min i ett och halvt år, och gjort vad jag kan för att få bort den. Diet, motion, fasta…

Som om en plattare mage skulle göra mig till en bättre människa?

Förra veckan kändes magen väldigt svullen. Så då tog mig för att ”dokumentera” den med en selfie efter träningen. Ja, det är pinsamt, jag vet.

Men snacka om i-landsproblem. Jag tog nio bilder, och visst var den aningen stinn i vissa vinklar. Men det var svårt att urskilja något som liknade min känsla av ”den enorma magen”. Så nu släpper jag det. Jag inser att det tjocka sitter innanför pannbenet.

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, personal trainer and occupational therapist. This year I'm taking a break to catch up with myself...
Det här inlägget postades i Motion, Om Olsson och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Jobbigt att känna sig bedömd

  1. Ping: Veckans vedermödor | Olssons universum

  2. Laila skriver:

    Kan jag så kan du 😊 För jag är en redig fläskfia i jämförelse men jag är tacksam för att kroppen ändå funkar hyggligt efter alla år av värk (och mediciner som är bra mot det ena men kan ställa till det med annat)…

    Liked by 1 person

  3. SÅÅÅ snygg du är! Och därmed basta🙂

    Gilla

  4. bergalott skriver:

    Är kvinnan på bilden du… så kan du verkligen släppa det och som du själv skriver ”Var stolt och sträck på dig, kärring!” 😀

    Liked by 1 person

  5. villacalifornia skriver:

    I det fallet är min självkänsla långt nere och helt sabbad, inte bara från män och kvinnor utan både och, och inte bara blickar och ord.
    Blev så glad när Ole-Ivars kom med låten ”Nej, så tjock du har blitt”. En av de få gånger jag har blivit omsjungen😉

    Liked by 2 people

Kommentarsfältet är stängt.