Nu är tid att njuta av naturen

OrmbunkarGalet vackert väder de senaste dagarna! Balsam för själen efter lång, mörk vinter.

Igår kunde jag gå ut i korta tajts och linne. Blev till och med lite solbränd. Tog en lång promenad, med ”strand­hugg” längs Bodeleån. Ett hav av vit­sippor, skirt grönt och fridfull fågel­sång.

Språkade lite med en dam som satt och fikade vid ett av rastställena. Hon berättade att förra året hade hon spelat in bäckens brus och fågel­kvitter med mobilen, så att hon kunde njuta av ljuden under vintern.

Och så fick jag äntligen tillfälle att få med mig den nära meterlånga biten tjock frigolit som jag fiskade ur ån förra våren. Men då var det så mycket annat skräp att ta med att jag inte hade armar nog. Den fick ligga kvar på bron och torka.

Nu är den, med viss möda, förpassad till närmaste soptunna. Och ja, folk glodde längs vägen dit. Fast nu har jag blivit så van att jag inte bryr mig längre. Nuförtiden kan jag till och med av att böja mig ned och plocka upp skräp när folk ser på, utan att känna mig generad.😀

BrandsläckareFör några promenader sedan fann jag en brandsläckare vid Ture dalar. Även den var för tung att släpa med sig. Jag la den vid skylten som står vid ingången till natur­reservatet. Men den har gnagt på samvetet sedan dess. Brandskum innehåller kemikalier som inte hör hemma i naturen.

I morse vaknade jag tvärpigg strax efter sex. Varför ligga och dra sig i sängdammet? Gav mig ut på en cykel­expedition i morgonsolen.

Åkte raka vägen och hämtade brandsläckaren, och lämpade av den vid en papperspelle på vägen mot ”mitt projekt”: ödehuset längs motionsspåret. Varje gång jag har gått förbi den skräpiga tomten har jag tagit med mig så mycket jag mäktat med av glasburkar, till åter­vinning, och av plast. Det har varit massor av blomkrukor och frigolit, påsar, handskar, stövlar, dunkar och flaskor. Bland annat.

Men nu börjar kirskålen bli så hög att det är svårt att se skräpet. Och jag är rädd för att få fästingar. Jag samlade ihop ett sista lass för säsongen. Det insamlade parkerade jag vid samma papperskorg som brand­släckaren.

Skogsstäd

FrigolitPå hemvägen kom jag i samspråk med en karl som vallade sin lilla vovve. Fast den var visst inte så sugen på att promenera utan visade tydligt att hon längtade hem. Vi stod en bra stund och pratade om ingenting särskilt, bara för att det var trevligt.

En skön morgon: såg en hackspett (som gömde sig innan jag hann se vilken sort det var), kabbeleka, violer, häggen i knopp. Hemma före nio, och en hel söndag kvar att njuta av.

Ha det fint, du med!😎

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, personal trainer and occupational therapist. This year I'm taking a break to catch up with myself...
Det här inlägget postades i Miljö, Natur & väder och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.