En måndag som fick mig att så må bra!

Däcket vid bron 2015-04-13Måndagen startade med sol och blå himmel. Så jag bestämde mig för en utflykt. Skåda fåglar, skir grönska och vårblommor. Tänkte mig en tur upp­ströms Bodeleån. Packade en termos­mugg med te.

Jag hade INTE tänkt att samla något skrot denna dag. Men det där för­baskade däcket (med fälg) kunde jag ju rulla uppför slänten innan jag gick in på skogsstigen.

Snacka om styrke­träning! Jag placerade det vid stenen där jag lagt en del blöta klädesplagg från en tidigare skräpjakt.

Det var fridfullt längs stigen. Inne bland träden blåste vinden inte så kallt. En hackspett trummade och småfåglarna kvittrade högljutt. Små löv var på väg att slå ut här och där, vit­sippor täckte marken, bäcken porlade. Pastoralt i kubik. 

Jag hade inte gått många meter förrän det låg en vit sparkdräkt i lurvig fleece på marken. Jaha. Gå förbi? Nej, bara att hala en plastpåse ur ryggsäcken… På en bro hängde ett lätt rostigt träns. Sedan var det lugnt en lång bit. Ett par plastpåsar, bara.

Här och där fanns rastplatser, så jag satte mig en stund och drack mitt te i godan ro. 

Någon kungsfiskare fick jag inte se. Men väl en nötväcka som kröp fram och åter på en stam. Koltrastar hade bo i åbrinken och flög fram och tillbaka. I sandbanken kunde jag se spår av rådjur som varit nere och druckit. Och ett större tassavtryck med klor.

Stor sten 2015-04-13Sedan var det slut på friden. Vid nästa bro låg MASSOR av skrot i åbranten: vinglas, snapsglas, grogglas, små och stora flaskor, porslin – allt krossat, och huller om buller. Delar av en bidé eller nåt, bleckplåt, glödlampor, konservburkar, en elektrisk apparat, rostiga delar till en maskin, tuber med oljefärg… Ja, jag vet inte allt. På en naturstig som rekommenderas i den kommunala natur- och kulturguiden… NAJS!

Jag tänkte bara ta med porslinet, som lyste vitt mot grönskan. Men när jag kom närmare visade det sig vara så mycket brunt, grönt och klarglas i backen att det inte var sant. När jag googlar på nedbrytningstid för glas i naturen så står det en miljon år!

Jag halade resolut upp den stora blå  Ikeakassen ut ryggan. Jag plockade den så full att jag nästan inte orkade att marklyfta den. Hade stora problem att få den upp från slänten. Hur skulle jag få den ur skogen?

Det visade sig att fortsättningen på stigen ledde rakt ut mot en grusväg. Så jag travade stigen tillbaka till min cykel och cyklade runt bakvägen. Innan jag var framme hittade jag en brun damhandväska i diket (inga pengar i, bara tamponger) som jag plockade upp. Då kunde jag inte låta bli att le åt mig själv… ORKA!

Att försöka få den sprängfulla Ikea-kassen på pakethållaren fick mig att skratta högt. Det liknade mest en scen ur Papphammar. Kassen vägde säkert 20-25 kilo. På första försöket rasade den i backen, upp och ner. Jodå, naturen bjuder på mycket styrke­träning! Jag fick lägga ett par längder av bleckplåten som stöd i botten för att få balans på paketet.

Jag ledde ekipaget mycket försiktigt hela vägen tillbaka till parkeringen. Med leriga kängor, blodiga brallor (för jag skar mig naturligtvis på glaset!) och med en handväska på styret. Tjusigt! Två damer som jag passerade tittade långt och hejade knappt tillbaka.

Placerade kassen bredvid däcket. Där låg en halv kofångare också, som jag hade haft med mig på morgonen. Den har jag haft liggande på vänt i ett dike i Emausbacken i flera veckor. Det blev en prydlig hög. Sedan cyklade jag därifrån. Klockan var strax efter ett och jag tänkte mig en lunch på fiket vid Gustafsberg.

På väg till soptippen 2015-04-13

På fotbollsplanerna om hörnet gick det karlar som kritade streck och klippte gräs. Bergis kommunal­gubbar, tänkte jag och hojtade Hallå!. Lite trevande avslöjade jag min böjelse för natur­städning, och frågade om de kunde hjälpa till. Min pakethållare var för klen för att transportera bort eländet. Den ena kommunalgubben visade sig redan ha spanat in däcket på parkeringen. ”Vi ska ta med oss skräpet”. YES!

Lunchalternativen på Snäckan föll inte på läppen. Jag tvättade händerna från lera och blod och torkade bort det värsta snoret innan jag satte kurs på café Knape istället. Räkmacka och kaffe i solskenet på uteserveringen. Kände mig så harmonisk och tillfreds efter alla mina naturupplevelser att jag kunde ha somnat. En gammal flamma från förr stannade till, tog en kopp och bjöd på glass till efterrätt. Klings.

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, personal trainer and occupational therapist. This year I'm taking a break to catch up with myself...
Det här inlägget postades i Miljö, Natur & väder och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till En måndag som fick mig att så må bra!

  1. bergalott skriver:

    Håller med alla föregående talare.
    Du har många färger i din penna som ger både eftertanke och skratt. Gestaltningen är perfekt, så det är ingen konst att se hur du bär dig åt. Naturen, friden och hela din njutning av dagen framgår så tydligt att det känns som om jag var med. 🙂

    Liked by 1 person

  2. villacalifornia skriver:

    Glad att jag bor på landet och gå mina skogsstigar så jag slipper se skiten…
    Men älskar att läsa om dina bravader, humor och allvar i en härlig blandning🙂

    Liked by 1 person

  3. mialek skriver:

    Hej. Jag måste få säga att du är en mycket rolig kvinna. Du bjuder på många skratt genom inlägget, men det finns allvar bakom. Vårt nedskräpande i naturen. Det är därför du är beundransvärd. Det är en fröjd att läsa dina inlägg. Kram > 3

    Gilla

    • Christina Olsson skriver:

      Du är snäll, du Mia! Jag börjar mest känna mig som en seriefigur… Men jag hade en skön dag i skogen. Det är länge sedan jag kände mig så tillfreds.

      Hoppas du får god nattsömn, vännen!

      Liked by 1 person

      • mialek skriver:

        Jag kan säga att nattsömnen blev ganska god. Christina, jag har börjat sova bättre nu och det är riktigt skönt. Kram fina du och ha en underbar dag❤

        Liked by 1 person

Kommentarsfältet är stängt.