Två intressanta böcker om kost har legat på mitt nattduksbord den senaste tiden. Båda handlar om hur hjärnan påverkas av maten vi stoppar i oss, och hur det i sin tur påverkar vikten:
- Robert Lustig: Socker – din värsta fiende
- Jacob Guidol: Skitmat – Vad det är, varför du blir fet av det och varför du fortsätter äta det
Människor äter inte enbart av hunger eller för att kroppen behöver energi. Vi äter av många andra orsaker: stress, sömnbrist, för att det är måltidsdags, eller som en social aktivitet. I vår del av världen är mat ingen bristvara. Ofta äter vi helt enkelt för att det är gott.
Vi lär oss att tycka om mat som triggar hjärnans belöningssystem, och utvecklar en hög motivation för att äta just den. Men mat som ger hög belöning till hjärnan ökar risken för att vi lägger på hullet.
Både Guidol och Lustig menar att människor inte blir feta av lättja och glupskhet. Men när hjärnan får mat som den upplever som starkt belönande leder det ofelbart till att vi överäter och att självkontroll och viljestyrka sätts ur spel.
Mat som triggar hjärnans belöningssystem
Vad är då belönande mat? Robert Lustig har utnämnt sockret som den stora boven i dramat. Han menar att socker är lika beroendeframkallande som kokain.
Jacob Guidol menar också att socker och sött är det som ger den starkaste belöningen. Han skriver till exempel att man i försök har lyckats få råttor att föredra sockervatten framför kokain. Men Guidol sätter ytterligare saker på sin lista:
- Fett (smakbärare som får det mesta att smaka gott…)
- Mat som ger många kalorier per gram – energität mat (sött, fett och utan fibrer…)
- Stärkelse, som är en typ av kolhydrater
- Salt (jämför naturella jordnötter med salta…)
- Mat som saknar bitterhet
- Konsistensen på maten (krispigt, lent…)
- Alkohol
- Att maten smakar likadant varje gång
- Variation av matval (en buffé med många rätter gör att vi äter mer…)
I Skitmat läser jag om att försöksdjur är beredda att utstå extrem kyla eller värme, och elchocker, för att komma åt belönande mat. Trots att de haft fri tillgång till annan mat.
En kombination av en mindre andel socker och en stor andel fett är särskilt framgångsrik för att skapa övervikt hos försöksdjur (The original high fat diet). Särskilt kafeteriadieten gjorde att råttorna gick upp i vikt snabbt. Det vill säga ”mat” från en vanlig kafeteria (till exempel salami, jordnötssmör, kakor, chokladmjölk, ost, skumgodis).
Och när man toppade med sockerlösning att dricka till så blir de ännu fetare:
Sötade drycker är mycket effektiva för att göra försöksdjur feta. En sockerhalt på 8-10 procent tyckte djuren bäst om. Tydligen fungerar det bra även på oss människor, för de flesta läskedrycker, juicer, sötade yoghurtar och saft ligger på den nivån.
Företag som tillverkar olika livsmedelsprodukter har ett mål: att sälja så mycket som möjligt. Därför ser de till att maten är belönande, så att vi ska äta mer av den. Med mer fett, socker, koffein eller smakförstärkare som mononatriumglutamat (E621), jästextrakt.
Båda författarna menar att människans hjärna är känslig för processad färdigmat. Att äta mat baserad på riktiga råvaror gör det enklare att hålla vikten på en hälsosam nivå. Och inte förvånande skriver tränaren och sjukgymnasten Guidol att träning kan ta udden av både av suget efter och den negativa effekten av den belönande maten.
.
.
.
.
.
