Det började väl inte så bra

Första riktiga måndagen efter alla helger. Ledigheten är definitivt över. Svårt att somna på söndag kväll på grund av en megasovmorgon efter en stormig natt med Egon. Vaknade varje timme fram till klockan 5.

Idag skulle jag börja mitt nya jobb. Jag hade förberett så mycket som möjligt så att det skulle gå smidigt, för att kunna trava till bussen utan stress. Jag hade satt alarmet på mobilen så att jag skulle veta när jag senast måste gå hemifrån.

monsunregnGjorde mig till med mascara fast det blåste och ösregnade snöblandat från sidan. När jag skulle ta fram matlådan ur kylen, fipplade jag till det så att lådan ramlade upp och ned på köksgolvet. Det skvatt brun sås på golvet, eftersom jag inte satt på locket ordentligt.

Nå, jo… Ett djupt andetag och mycket inre styrka höll mig lugn, medan jag torkade upp kladdet med en stor bit hushållspapper. Det tog ändå bara någon minut.

TandkrämEn snabb tandborstning efter frukosten (chiapudding med hallon). Det var bara lite tandkräm kvar i tuben. Så jag tog ett fast nyp i bakkanten och svingade tuben resolut så det sista skulle rinna ned och gå att klämma ut. Det behövdes inte. Tandkrämen landade som en lång strimma på badrumsväggen, och en klick på mina svarta byxor. För jag hade inte skruvat på korken redigt. Där försvann några dyrbara minuter till.

Så när mobilen började pipa var jag inte riktigt redo. Det blev till att skynda sig! Bara inte tåget kommer, sa jag till mig själv på vägen. För jag måste passera en järnvägs­över­gång med bommar på vägen till bussen.

tågBommarna gick ned när jag var 20 meter ifrån. Jag hade planer på att smita under, men besinnade mig. När tåget äntligen åkt förbi fick jag pinna på som en iller.

Jag hann till bussen med ett par minuters marginal. Och lyckades gå av på rätt hållplats efter 30Bil minuters färd på nattsvart landsbygd. Utanför entrén där jag skulle in höll en kommunalgubbe på att vända sin tjänstebil för att kunna köra iväg. Jag antog dumt nog att han hade uppsikt eftersom han förde sitt fordon på ett gångstråk.

Jag fick hoppa undan med ett älgskutt. Annars hade jag blivit rammad bara några meter utanför min nya arbetsplats. Fast jag tror inte att han såg mig ens då.

Nej, det började inte bäst. Men imorgon försöker jag igen.

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, personal trainer and occupational therapist. Now I'm taking a break to catch up with myself...
Det här inlägget postades i Arbete, Arbetsterapi och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Det började väl inte så bra

  1. Ping: Något att vara glad över | Olssons universum

Kommentarsfältet är stängt.