Jag borde ha stannat i sängen

Vaknade när lampan tände sig kvart i fem i morse. Trött, men det gick ändå hyfsat lätt att gå upp när klockan ringde. Men jag borde nog ha legat kvar…

Måndag morgon, pepparmyntste och chiapudding, sedan snabba steg till bussen. Det hade inte börjat regna men det blåste svinkallt. Drog luvan över huvudet och försökte hålla värmen med hög fart.

När jag var nästan framme vid busstationen började jag fundera: ”Var är busskortet?” Alla fickor var tomma. Busskortet låg kvar hemma i hallen. Jag fick vackert köpa enkelbiljett, trots att jag har betalat 1 050 kronor för ett månadskort.

Tyst och lugn morgon på jobbet. Mera te. Gott om tid att glo i datorn. Systemet ville att jag skulle ändra lösenord, men det orkade jag inte. Det är ju 11 dagar kvar innan det går ut.

Hade däremot tänkt att logga in på Arbetsförmedlingens webbstöd för kompletterande aktörer och göra lite ärenden. Behövde kontrollera om jag fått beslut på en deltagare, som väntar på besked. Men det kunde jag bara glömma. Även ID-kortet låg kvar hemma i hallen.

Blev tvungen att engagera en kollega, via e-post. Sedan ägnade jag mig åt att skriva ut lite dokument istället. Vi har skrivaren i ett annat rum, långt bort i en annan del av byggnaden. Så jag tog med mig telefonerna när jag gick dit… och där blev de kvar, upp­täckte jag en timme senare. Bara att vandra tillbaka och hoppas på att ingen hade ringt.

När jag kollade loggen såg jag ett missat samtal i den ena telefonen. Så jag ringde upp. Tror jag. Jag hade stora problem med knapparna innan jag fick signal. Men den som svarade hade inte den blekaste aning om vem jag var. Och han hade definitivt inte ringt till mig.

”Förlåt, förlåt!” Så då var det i alla fall inte deltagaren som gick hemma och väntade på besked som hade ringt.

BhunaSedan förflöt förmiddagen utan större missöden. Hade matlåda som jag värmde i mikron ute i lunchrummet. Grönkål och köttfärsröra med kokos­mjölk och currypasta. Såg inte så sexigt ut på tallriken, men det smakade bra. När jag ätit färdigt och hällt upp en kopp kaffe blev det prat på att frukt och grönsaker tappar i näringsvärde så fort man skurit upp dem. Det var en deltagare som läste ur en tidningsartikel.

”Men jag hade ju sallad med mig!” kom jag på. Vart tog den vägen?” Den hade jag glömt kvar ute i lunchrummets pentry.

Sallad och kaffe var väl ingen höjdare…

Eftermiddagen blev också ganska fridfull. Blev sittande kvar när alla gått hem, för jag ville bli färdig med den rapport som jag höll på med. Kom iväg vid fem, och tog bussen 17.14.

Nu fick jag åka med en bussförare som det var lite huvud på. Jag sa att jag hade glömt månadskortet hemma och ville betala med bankkort. Han som körde bussen på morgonen hade inte nappat på den kroken. Men den här farbrorn skrattade och sa att kortmaskinen inte fungerade. ”Så du får åka gratis!”

När jag kom till Uddevalla hade jag ingen lust att betala bussbiljett den korta biten från stan och hem, så jag promenerade. Det blåste lika bedrövligt som på morgonen. Fast nu fick jag vinden i ansiktet så luvan hjälpte inte. Dessutom regnade det. Gick och fantiserade om vad jag skulle äta till kvällsmat. Bestämde mig för att testa grön­kåls­chips. Kände hur det vattnades i munnen när jag föreställde mig det feta, krispiga.

UgnOrkade inte sätta på datorn för att ta fram receptet. Grönkål, olja lite salt och så på med ugnen. Hur svårt kan det vara?! 225 grader och 10 minuter på timern.

Rätt som det var började det lukta som om grönkålen var lite för långt gångna. Men det var värre än så – de var praktiskt taget kremerade. Det skulle visst ha varit 150 graders värme…

När jag tog plåten ur ugnen gick brandvarnaren igång, med ett öronbedövande pipande. För att stänga av den var jag tvungen att kliva på stolen som står i hallen. Eftersom jag skyndade mig, och bara klev upp med ena benet, så tappade jag balansen och höll på att ramla ner. Lyckades vända det hela till ett klumpigt krumsprång och landade lyckligt på fötterna. Jag kunde ha slagit ihjäl mig.

Det blev inga knapriga chips till kvällsmat. Det fick bli en kopp Earl Grey de luxe, och några hallon ur frysen med ovispad grädde till.

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, personal trainer and occupational therapist. This year I'm taking a break to catch up with myself...
Det här inlägget postades i Arbete, Åka kollektivt, Prat om mat och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Jag borde ha stannat i sängen

  1. Ping: Nyttiga november ska bli Duktig i december | Olssons universum

Kommentarsfältet är stängt.