Jag har världens roligaste jobb. Samtidigt är det full gas för jämnan. Jag tar ofta med mig jobbet hem och känner både yttre och inre krav på att prestera. För att vara ”duktig”, och göra ett bra jobb som håller måttet i kundens ögon.
I kursen Belastningsergonomi läste jag om yrken med hög psykisk belastning. Mitt jobb är ett typiskt exempel på det: jobbet innebär relationer till andra människor, och ställer krav på tankearbete, problemlösning och inlevelseförmåga – hjärnans kognitiva och emotionella funktioner. Jag ska:
- göra bedömningar och ta beslut,
- vara fokuserad och koncentrerad,
- hålla ett högt arbetstempo som jag inte alltid styr över själv,
- ta stort ansvar för verksamheten,
- alltid ge empatiskt bemötande till människor fast jag hellre skulle vilja gå och gömma mig på kontoret och ägna mig åt pappershögarna som växer.
Den psykiska belastningen har lett till att jag ofta känner mig stressad. Det är som en motor som brummar på i kroppen och aldrig tystnar eller stannar. Som en torktumlare med tvätt som går runt och runt.
Jag har fått svårt att täcka mitt behov av återhämtning. Det har resulterat i slarv med mat, motion och alltför lite tid till berikande upplevelser och sociala kontakter.
Jag inser att det inte håller i längden.
En stressreaktion är kroppens sätt att försöka anpassa sig till en påfrestning (stressor). Stresshormoner flödar: adrenalin, noradrenalin, och kortisol försätter kroppen i beredskap. Socker och fetter frigörs till blodet för att ge energi till att ”fly eller fäkta”. Aktiviteten i hjärta, kärl och lungor ökar.
Så länge stressreaktionen pågår har de nedbrytande processerna i kroppen företräde framför de återuppbyggande. Stress tär på reserverna. Så när ”faran” är avvärjd måste kroppen få tid för återhämtning och reparation.
Men om återhämtningen uteblir och stresspåslaget pågår under lång tid kan det leda till att man blir sjuk. Högt blodtryck, hjärtinfarkt, 
stroke, diabetes, infektioner och problem med minne och koncentration kan bli följden av att ha levt under hög psykisk belastning under lång tid.
Därför har jag bestämt mig för att inte tacka ja till fortsatt vikariat när mitt kontrakt går ut till nyår.
.
.
.
Olssons universum 