Som att försöka kliva på ett rullande tåg

Dator”Hur känns det?” undrade nya chefen i ett mejl. Jag såg det först dagen efter. När jag fått äntligen fått igång datorn, som kommit i ett prydligt paket direkt från tillverkaren. Att få det att fungera – med inloggningar, behörigheter, sladdar och inte minst SIM-kort som skulle monteras inuti maskinen – tog en stund. Och ett par, tre samtal till en Henrik på IT…

Och eftersom jag landade mitt i en pågående verksamhet blev vi tvungna att avbryta för att ta emot nya deltagare tillsammans med personal från Arbetsförmedlingen, och ta hand om andra saker som dök upp i det dagliga arbetet.

GravidTre dagar in på nya jobbet. Många intryck att sortera, många nya ansikten och lika många namn att memorera. Många vita fläckar på det som jag hoppas snart ska bli en tydligare karta över vad det är jag ska ha ansvar för. I slutet på månaden går min företrädare hem för att bli mamma. Jag hoppas att det inte blir tidigare!

Resorna till nya arbetsplatsen tar bara en bråkdel av tiden som jag ägnade åt att pendla till mitt förra jobb. Tar jag tåget är jag där på en halvtimma, från dörr till dörr. Med andra ord får jag dagligen tre timmar till mig själv istället för att ta mig till och från jobbet.

Fast jag räknar kallt med att jag kommer att behöva ägna en del av den tiden till övertidsarbete. Särskilt nu i början när jag inte har rutin på någonting. Men det får gå. Jag Tåghar fått en lön som gör att det inte känns orättvist.

Så hur känns det så här långt? Ungefär som att försöka kliva på ett redan rullande tåg…

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, and personal trainer. Now working as an occupational therapist.
Det här inlägget postades i Arbete, Åka kollektivt och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.