Om sömn och ålderdom

SömnJag hade bestämt mig för att inte träna idag, på min lediga dag. Känner mig fortfarande lite sliten efter helgen träningspass. Planen var att ta sovmorgon. Jag har genom livet alltid varit en god vän av sovmorgnar. Men det tycks vara slut med det nu.

Jag minns mina år på fönsterfabrik. Klockan ställd på 6.00, bussen gick tjugo över. Snabbt i kläderna, ingen frukost och långa benet före till hållplatsen. Sedan satt jag där och med ögonlock som sved av trötthet och bara ville falla ned. På torget anslöt fler ”träskallar” och ett gäng fisk-osande sillstrypare som jobbade på Abbas fabrik som låg bredvid vår.  När vi steg av bussen och tågade i en tyst karavan utmed ett rimfrostigt Gunnebostängsel i bitande vinterköld medan den uppgående solens strålar stack i ögonen, kände jag mig som en slavarbetare i ett sovjetiskt Gulag.

Då var jag ung, med ett kroppsarbete som krävde god återhämtning. Med tiden fick jag roligare jobb, som inte krävde så tidig start. Allra mest trivdes jag som kvällsredigerare på tidning, med arbetstider som startade långt efter lunch. Då kunde jag vakna av mig själv. Äta frukost i sängen, framför tv:n och ”morna mig” i lugn och ro. Och sedan hinna med ett träningspass, och komma pigg och alert till dagens arbete.

Numera har jag ett annat roligt och rörligt jobb, men sitter ändå ofta och såsar framför en dator på kontor. Och när man inte längre är ung behöver kroppen helt enkelt inte lika mycket sömn. Dessutom är min kropp numera inställd på att vakna vid femsnåret.

stödstrumporVid 50 plus börjar det bli alltför tydligt att livet sätter sina spår: skinnet skrynklar sig både här och där. Bristen på östrogen gör att det växer ut skäggstrån som inte funnits där förut. Kontot för stödstrumpor måste ökas på, när åderbråcken värker. Håret blir tunnare och gråare, tänderna gulnar och minnet bleknar… Ingen skönhetssömn i världen kan råda bot på det!

 

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, personal trainer and occupational therapist. This year I'm taking a break to catch up with myself...
Det här inlägget postades i Om Olsson, Uddevalla och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.