Myskvällen försvann med en trasig bussdörr

DuschTog en svalkande dusch före hemgång från jobbet fredag eftermiddag. Laddad för en mysig hemmakväll i lugn och ro. Det blir sällan som man har tänkt sig.

Bussen var i tid. Föraren såg lite svettig ut, men verkade lugn och sansad. Han hade en kompis med sig som satt i det ensamma sätet direkt till vänster om ingången. Jag parkerade mig på den sida som har minst sol under hemfärden, för det var en ohyggligt varm och fuktig luft hela dagen i går.

I centrum vällde resenärerna in, bland annat två barnvagnar med tillhörande smått. Och så han som satt och pratade högljutt i telefonen hela resan för ett par veckor sedan. Jodå, han slog sig ned bredvid mig! Han fiskade upp mobilen så snart han kommit i sätet…

Det visade sig att det var något fel med bakdörren och dörrarna till bagageutrymmet. Vi kom i väg men redan vid rondellen ur stan ballade dörrarna ur. Föraren försökte dra igen dem med handkraft, ringde trafikledningen för att få en ersättningsbuss och svor över svenska bussar medan svetten rann allt ymnigare.

När vi lämnade hållplatsen hörde jag hur varningssystemet vid förarplatsen pep oavbrutet för att dörrarna inte var ordenligt stängda. Föräldrarna tog sina små och satte sig lite längre bak, eftersom det inte längre verkade säkert att sitta i barnvagnsutrymmet mitt emot bakdörrarna.

”Hallå, jag ska av här!” ropade någon plötsligt. Systemet för att trycka på STOP fungerade inte heller, eftersom det var kopplat till stängningen av dörrarna. När resenären gått av sa föraren i mikrofonen att vi var tvungna att komma fram och säga till om vi skulle av.

GullmajVi missade naturligtvis färjan på grund av strulet. Den pratsamme bredvid mig hade många tips och råd om vad som borde göras. Föraren och hans kompis försökte fixa till en provisorisk lösning i pausen före nästa färja. Fler telefonsamtal och ett febrilt letande efter verktyg. Kanske gick det att åtminstone få dörren att hålla stängt under färd? Man kan ju gå ut där fram.

”Finns det inget snöre att binda fast den med?” föreslog killen som till vardags vikarierar i hemtjänsten. Där han satt rann kondensvattnet från klimatanläggningen i en strid ström från taket: ”Jag är alldeles blöt på ryggen”. Han hade redan missat sitt tåg till Skåne, vid det här laget.

”De vill att jag ska köra ända till Torp med den här bussen” berättade föraren med telefonen i ena örat. Vi stod med motorn på hela färjeturen (stora skyltar på färjan anger att man ska stänga av). Om det var för att få kyla inne i bussen, eller för att bibehålla lufttrycket i systemet vet jag inte.

När vi körde av färjan var beskedet att vi skulle få ersättningsbuss från Bokenäs. Med verktygen hade föraren och hans kumpan försökt få dörrarna i låst läge. Men vi hade bara kört några hundra meter innan den ena öppnade sig i alla fall. Förarens kompis klev ned i trappan och satte sig att hålla dörren. Jag började oroa mig för att han skulle trilla ut om bussen skulle göra en oförutsedd knyck.

”Här får ni gå av. Förhoppningsvis kommer en ersättningsbuss” sa föraren och släppte av oss vid landsvägen. Han verkade nu ha nått det uppgivna stadiet.

Blankett för resegaranti

Resenärerna var däremot ett under av tålamod. Ingen irritation eller ett endaste gnäll från någon. Den pratsamme hade hittat en snyggare tjej att slita ut öronen på. Min tidigare duschning var helt ogjord vid det här laget.

Det tog 20 minuter innan en frälsare med ett fräscht fordon dök upp. När vi nådde Torp terminalen hade anslutningsbussen gått för länge sedan. Det var bara att knalla över till köpcentrumets hållplats och ta shoppingbussen till stan. Fyllde i en blankett för resegaranti på vägen.

PArfymKampenhof sjöd av kalassugna och oset av langos var kvävande. Men jag vände tingeltanglet ryggen och cyklade hem. Eftersom jag ändå var tvungen att duscha en gång till bestämde jag mig för att dammsuga först. Och byta lakan. Och skura golvet, damma, ansa blommorna på balkongen och byta matta i hallen…

När jag var färdig var klockan 21. Av ”myskvällen” blev bara en tummetott. Men jag duschade en gång till och sprutade ner mig med massor av god parfym. Ett litet helgnöje för den som måste vara luktfri på jobbet!

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, personal trainer and occupational therapist. This year I'm taking a break to catch up with myself...
Det här inlägget postades i Åka kollektivt och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.