Vårdplanering i uppförsbacke

motlutEfter att ha glatt en äldre dam med en ny rollator var det dags för vårdplanering. Något som jag inte har så stor erfarenhet av ännu. Ibland är det inget svårt alls. Som häromdagen: ett trevligt kaffekalas i lugn och ro, med glada vårdtagare och närstående. Och inga större problem att lösa.

Idag var det inte så. Taxin från sjukhuset var försenad, deltagande personal hade bråttom och vårdtagaren var trött och hade svårt att organisera sina tankar. Förutom bedömning av behov av hemtjänst fanns en förflyttningsproblematik som vi var tvungna att reda ut. Medan personen själv nog helst bara ville lägga sig och vila efter hemresan.

Jag blev kvar när de andra stressat iväg. Samtalet fungerade bättre när vi blev bara två. Fick genast förtroenden, och insåg att här fanns en ocean av problem att röja i. Förutom röran i bostaden. Blev kvar så länge att min kollega efterlyste mig på mobilen. Men det hörde inte jag, eftersom jag hade stängt av ringsignalen.

När jag till slut kom därifrån kände jag mig helt övermannad av vårdtagarens situation, och min egen oerfarenhet. Blev tvungen att konsultera kollegan för att få lite reda i mina tankar.

Hon satte fingret på den springande punkten: ”Vad är patientens mål?”. Kanske var det hela problemet: det fanns inga konkreta mål – bara drömmar. Låg motivation, och få idéer om hur personen skulle göra verklighet av visionerna. I samtalet handlade det hela tiden om hur människor i omgivningen skulle kunna bidra till en bättre situation. Och kanske var det därför patienten verkade må bättre när jag satte igång och tog itu med lite praktiska saker?

Att hjälpa någon att finna sin motivation kan väl vara en uppgift för arbetsterapeut, tänker jag. Att inge hopp om att något kan förändras till det bättre. Ge rätt stöd så personen kan kravla sig uppför backen och över krönet. Men som det kändes när jag gick därifrån så trodde inte ens jag att det är möjligt. Snudd på tjänstefel…

Men kollegan hjälpte mig att göra en handfast plan för hur jag kan gå vidare, och påminde: ”Du ska inte göra mer än det som är ditt ansvar. Du kan inte lösa allt”.

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, personal trainer and occupational therapist. This year I'm taking a break to catch up with myself...
Det här inlägget postades i Arbetsterapi och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.