Lägenheten äntligen såld


Här bodde vi. Nu blir det hem för någon annan. Efter en trög start fick mäklaren äntligen fatt i ett par spekulanter, vilket resulterade i först ett skambud som senare sakta klättrade över min tänkta lägsta-nivå.

Jag gillade att bo i Askersund. Det var litet och lagom. Naturnära med vatten, skog och ändå hygglig servicenivå på affärer, kommunikationer. Men lägenheten var jag aldrig överförtjust i. Men vi fick den billigt när det unga paret tvingades att sälja snabbt för att de hade köpt  hus. De begärde 30 000. Och vi var trångbodda i vår tvåa i huset mitt emot.

RollerX-mannen gick dit, tittade, och tackade ja. ”Tror det var gula tapeter i köket”, berättade han i telefonen. Jag var i Västerås och jobbade så jag såg aldrig lägenheten förrän dagen vi flyttade in. Inga gula väggar någonstans… Däremot var lägenheten uselt planerad, enligt mig, och hade knappt några garderober. Plastlister överallt (mitt hatobjekt nummer ett). De bytte jag ut, med tiden (ett plus, enligt mäklaren).

Ventilationsaggregatet stod och brummade på vinden precis ovanför vår lägenhet. Ibland slirade drivremmen, och det dunkande ljudet blev oerhört påfrestande när jag skulle försöka plugga kurslitteratur på engelska. Men vicevärden var gullig och skickade dit en händig kille, som fixade frid till slut.

Trots det myckna ventilerandet var lägenheten alltid väldigt varm. Aldrig under 27 grader på sommaren, typ. Behövde nästan aldrig sätta på elementen, ens på vintern. För att kunna vädra i sovrummet blev jag tvungen att konstruera ett myggfönster, som höll krypen borta.

Fast det som var mest tröttsamt var när vi en tid omgavs av balkongrökare åt alla håll. Att inte kunna öppna något fönster i hettan för röklukt kunde verkligen sätta fart på adrenalinet…

Men grannsämjan i en liten bostadsrättsförening är mer värd än att tjata om småsaker. Så det var bara att lära sig tålamod. Och att gamla, multisjuka, och handikappade pensionärer skulle avstå sitt enda nöje var att begära för mycket.

TapetseraMan får jobba med det man har, är min filosofi. Jag fixade och donade med små medel för att göra det trivsamt. Tapeterna i köket var pensionärsbruna, med rysliga små blommor. De byttes ut omgående.

Köpte ommålningsbar vinylväv i byggbutiken och satte färg på varje vrå. Blått, turkos, rosa… Terrakottatapeten i sovrummet satt kvar längst. Där inne blev det ju ända mest att man släckte lampan och blundade.

Enligt mejl från X-mannen var spekulanterna ”djupt imponerade av ditt arbete med lägenheten. – Ni måste ha haft en proffsmålare här till målningsarbetena och tapetseringen. Det måste varit dyrt” hade de sagt.

Jag tar till mig berömmet. När pengarna dyker upp på kontot ska jag gå och köpa mig en riktigt, rackarns dyr och fin champagne. Skåla med mig själv för att denna sista praktiska detalj av en skilsmässa är avklarad. Får fundera på vad jag ska mumsa på till…

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, personal trainer and occupational therapist. This year I'm taking a break to catch up with myself...
Det här inlägget postades i Ekonomi och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.