Där stod jag som ett fån

Pheasant - Fasan (Phasianus colchicus)

Fasan (Phasianus colchicus) (Foto: Maggi_94)

Även idag blev det att rycka ut akut. Det vill aldrig bli riktigt bra när jag inte får tid att planera och förbereda mig i lugn och ro. Men för att tänka positivt (jo, jag övar mig på det!) så fick jag i gengäld extra motion, se en färggrann fasan som joggade längs vägen och  ett trevligt samtal med grannen…

Så här var det: Jag fick i uppdrag att fara ut på vischan med en fristående toastol, till någon som behövde den omgående. Vägbeskrivningen var god, men bilen var ny och ovan. Dessutom skulle den tankas med fordonsgas. Och naturligtvis var tanken tom när jag kom ned i garaget och hade bråttom.

Så jag fick ila upp igen och be om koden för att kunna tanka med kort. Och fråga hur och var. ”Det är lätt”, sa hon som gett mig uppdraget att åka ut. ”Det står på apparaten precis hur du ska göra”.

Jag gjorde EXAKT som det stod på pumpen, när jag väl hittat kontokortet – hade glömt att fråga var det låg – men det ville inte pysa i någon gas ändå. Så där stod jag och krånglade i minst en kvart innan jag kom iväg.

Men hembesöket gick hyggligt i alla fall, och patienten fick sitt hjälpmedel. Sedan trampade jag pedalen i botten för återfärd. Var tillbaka på kontoret långt efter att jag hade tänkt att gå hem. Så det fick bli bussen en timme senare. Passade på att skriva lite i journalen innan jag stressade iväg för att inte missa även den turen. Försökte koppla av, men det var svårt.

När jag var nästan hemma i stan kom jag på att mina nycklar låg kvar i skåpet på jobbet… Åka tillbaka och hämta? Nä, jag tar bussen till mor, som har extranyckel. Ringde henne och förvarnade.

Sommartidtabell! Ingen lagom busstur när jag kom till stan. Lika bra att gå, tänkte jag. Gratismotion, fast jag tänkt ha vilodag. Lika illa på tillbakavägen. Så jag tog vägen över skogen hem. Det blev några rejäla uppförsbackar. Och massor av vacker fågelsång!

Det kändes så skönt när jag satte nyckeln i låset och vred om. Äntligen hemma! Två timmar senare än planerat. Svettig, trött och snart läggdags. När jag satte foten på hallmattan kunde jag inte annat än gapskratta åt mig själv.

För att göra livet lite surare för eventuella inbrottstjuvar brukar jag låsa dörrarna till vardagsrum och klädskrubb… Så där stod jag som en jubelåsna och kom inte längre! Låst överallt.

Så jag fick gå ut igen. Chansade på att någon granne skulle ha en likadan nyckel som jag. Fick napp på första försöket. Men det kändes lätt pinsamt att berätta om mina ”låsvanor”.

Imorgon SKA jag gå hem i tid – eller kanske lite tidigare ändå!

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, personal trainer and occupational therapist. Now I'm taking a break to catch up with myself...
Det här inlägget postades i Arbetsterapi, Åka kollektivt och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.