Sötningsmedlet sukralos – sött med besk eftersmak

När sötningsmedlet sukralos dök upp för ett antal år sedan var jag positiv. Det smakade gott, hade inga kalorier och skulle passera genom kroppen utan att delta i energiomsättningen. Men ganska snart kom kritiska röster. Om sukralos inte bryts ned i kroppen, vart tar det vägen då?

Sukralos-molekylSukralos är cirka 600 gånger sötare än vanligt socker. Det är en godkänd tillsats som används i tusentals livsmedel. Den har nummer E 955. Kemiskt sett är sukralos en sockermolekyl (disackarid), som ändrats så att den har fått kloratomer på tre ställen.

Kemiprofessor Göran Petersson, Chalmers, förklarar så här:

”Sukralos framställs genom selektiv klorering av vanligt socker, sackaros. Från ett i högsta grad naturligt ämne får man ett helt naturfrämmande ämne som har tre OH-grupper utbytta mot kloratomer. Avveckling av olika typer av klororganiska ämnen har under flera decennier prioriterats särskilt högt i arbetet för en giftfri miljö.”

Ett par andra klororganiska ämnen är de ökända miljögifterna PCB och DDT.

När vi äter sukralos går det mesta oförändrat genom kroppen. Men sukralos löser sig lätt i vatten. En rapport från Naturvårdsverket (2009) visade att sukralos läcker ut i naturen via avloppsvattnet. Reningsverken klarar inte att rena vattnet från sötningsmedlet som sedan hamnar i sjöar och vattendrag.

Däremot kunde man inte se att det lagras in sukralos i slam. Och inte heller i musslor, fisk eller en viss typ av kräftdjur. Troligen flyter sukralosen omkring i vattnet. En påverkan man har sett är att dödligheten hos nyfödda kräftdjur ökar när koncentrationen av sukralos stiger i vattnet.

      • Slutsatsen i rapporten är att det är svårt att avgöra om sukralos utgör en miljörisk på längre sikt. Men eftersom molekylen bryts ned mycket långsamt, så kan det leda till att sukralos ansamlas i vattenmiljön.

Likheterna mellan sukralos och sackaros skulle kunna störa ekosystemet, sägs i en annan rapport från Göteborgs universitet. Sackaros är en signalsubstans i många viktiga processer i naturen, till exempel fotosyntesen. Fotosyntesen är en förutsättning för livet på jorden. De gröna växterna bildar kolhydrater och syre med hjälp av solljus, vatten och näringsämnen.

      • En rubbad eller minskad fotosyntes skulle leda till mindre upptag av kol och mindre produktion av syre. Det skulle kunna få förödande effekter, enligt rapporten.

Min slutsats är: varför ska jag söta vattnet åt fiskarna, när ingen är säker på vad det kan leda till på lång sikt?Ur näringssynpunkt är tillsatsen helt värdelös. Jag avstår hellre sukralos.

Enligt en artikel i Råd & Rön har diskussionen om miljöeffekten lett till att sukralos blivit en allt mer sällsynt tillsats i svenska livsmedel. Istället kommer stevia stort…

Olssons universum: Sötningsmedlet som inte får kallas stevia
Textens läsbarhetsindex är 42, vilket innebär att den klassificeras som medelsvår, normal tidningstext.

Referenser
Naturvårdsverket. (2009). Vilka halter av miljöfarliga ämnen hittar vi i miljön? Resultat från miljöövervakningens screeningprogram 2006-2008. Hämtad 2013-06-06 från http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/978-91-620-6301-6.pdf
Petersson, G. (2005). Öppet brev till Regeringen och berörda myndigheter: Sötningsmedlet Sukralos. Hämtad 2013-06-06 från http://publications.lib.chalmers.se/records/fulltext/local_146916.pdf
Bydemar, S Classon, L, Gildebrand, K, Isberg, A, Jansson, S, Jonsson, M, Larsson, S, Lind, H, Nordin, H, Sturesson, S, Wenstedt, A. (2007). Socker i ny sockerfri version – Sukralos är godkänt trots otillräcklig forskning. Fallstudie hösten 2007. Avdelningen för humanekologi, Institutionen för globala studier, Göteborgs Universitet. Hämtad 2013-06-06 från http://www.gu.se/digitalAssets/982/982684_socker.pdf
Sjögren, A. (2012, 25 sept). Farligt sött utan socker. Råd & Rön. Hämtad 2013-06-06 från http://www.radron.se/artiklar/farligt-sott-utan-socker/

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, personal trainer and occupational therapist. This year I'm taking a break to catch up with myself...
Det här inlägget postades i Om socker och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.