Saknar den smala känslan

Ser att en Facebook-bekant har funderingar på att gå med i en viktklubb på internet. Det fungerade väldigt bra för mig första gången jag hakade på. Tror det var 2004.

Jag var nygift och jobbade som timvikarie på tidning, hade gott om ledig tid, och ett helt gym till förfogande. Receptet var konditionsträning mixat med styrkeövningar för stora muskelgrupper – benpress, latsdrag, ryggresningar, bänkpress med mera. Och att dagligen bokföra matintag och träning. Kalorinivå 1500-1700 kilokalorier.

Nedbantad version, 2004.Semesterresa till Tunisien med tre klassisar från Ljungskile folkhögskola, 1997.Gick ned från 74 kilo till 62, eller något sådant. Det gick ganska snabbt. Hittade en bild som jag tog för att dokumentera. Då tyckte jag inte att jag var så väldigt smal, men jag ser det med andra ögon nu >.

Åren har gått, och på något vis så letar sig kilona alltid tillbaka. Slutade med sötsaker i mitten av april, men det har blivit mera bröd som kompensation. Så det har inte påverkat omfånget. Och på mors dag hade jag ett ”planerat återfall” när vi hade tårtkalas i familjen. Men det är livsfarligt. Det är alldeles för lätt att trilla tillbaka i gamla spår.

När jag kände att jag burit mig buffligt åt mot en kollega häromdagen skavde det på samvetet efteråt. Strax uppstod godissug. Socker som en drog för att döva besvärliga känslor. Så jag erkänner: det blev en tur till närbutiken för en liten påse. Jag åt men det gav ingen tillfredsställelse. Egentligen var det ganska äckligt.

Läser om skuld i den lilla boken* som jag hyllade i förra inlägget.

* Att vara där du är: samtal med människor i kris

CO 2004-2Författaren skriver att skuld är en relation, något som uppstår i förhållande till någon. Detta ger sedan upphov till någon av grundkänslorna: vrede, sorg, rädsla eller (skade-)glädje.

Till exempel sorg över att ha skadat någon, eller rädsla för att personen inte ska tycka om mig längre. Det kan också vara sorg eller ilska över att inte vara den perfekta, moraliska människa jag önskar att jag var.

När jag betraktar ännu en bild från förr, minns jag känslan av att känna sig bekväm i vilka kläder som helst, att orka springa en mil, att känna sig stark, glad och i form.

Den känslan längtar jag tillbaka till.

Textens läsbarhetsindex är 32, vilket innebär att den klassificeras som lättläst.

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, personal trainer and occupational therapist. This year I'm taking a break to catch up with myself...
Det här inlägget postades i Motion, Vikt & hälsa och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.