För några år sedan förlade jag mitt sadelskydd av fårskinn. Stor katastrof! Det är nödvändigt att ha något som värmer rumpan när man cyklar i vinterkyla. Så jag snodde ihop ett nytt, av en koskinnsmönstrad stuvbit av velour. Men förra sommaren var det någon som tyckte att de behövde mitt hemsydda sadelskydd bättre än jag. Det försvann när jag hade cykeln parkerad i cykelstället vid Kampenhof.
Jag hoppas att det kom till god användning! Själv hade jag hittat min gamla ”löpotta” (som en arbetskamrat i Askersund kallade sitt sadelskydd av fårskinn). Så jag har inte behövt frysa om ”typpan” i vinter.
Men eftersom jag har fått lite pysselmani nu i vår fick jag för mig att hotta upp min gamla trotjänare från 1979 (studentpresent!) med lite överblivna mormorsrutor som låg och skräpade i en låda.
.
.
