Snart ett år på Tureborg

Utsikt mot Österängen 2013

Utsikt mot Österängen 2013.

Ibland känner jag att jag måste förklara mig. Nästan ursäkta mig. För att jag som drygt 50-årig kvinna väljer att bo i en liten etta på Tureborg. För att jag handlar det mesta på loppis och second hand. Och för att jag inte har någon bil, utan cyklar istället. Så nu gör jag det…

Stora gatanUnder åren som vikarie i tidningsbranschen bodde jag i en lång rad övernattningslyor. Små rum med en säng, en garderob och en tv, typ. Till exempel delade jag Vestmanlands läns tidnings paradvåning på Stora gatan i Västerås med ett gäng kollegor under drygt ett år. Det var ett himmelrike för silverfiskar och dammråttor.

Alla gnällde över att det såg för bedrövligt ut, men ingen gjorde något åt det. Men min lilla jungfrukammare på sju kvadrat blev jättefin, med lite hjälp från Röda korsets second hand. Och kollegorna tittade in och anmärkte, lätt avundsjukt: Du har det så mysigt inne hos dig!

Monstera deliciosa.

Senare blev vi tvungna att flytta, eftersom huset skulle lyxsaneras. Efter diverse turer fick vi dela en lägenhet mitt i city, ovanpå H&M, helt på värdens bekostnad (gratis, alltså). Här bodde jag i två månader på en luftmadrass med sovsäck, hade en brun papplåda som nattduksbord, och tog med en gammal snurrfåtölj och en krukväxt (monstera) från gamla lägenheten (som vi hade hyrt möblerad, men nu skulle allt bohag kastas).

”Mitt” rum var det minsta av tre, tapetserat i grått, låg åt nordväst. Tyst och lugnt. Som en nunnecell. Här upplevde jag friden i att inte ha en massa saker att ta hand om. Det blev en viktig lärdom. Det är så lite man egentligen behöver. När jag flyttade därifrån fick Röda korset tillbaka de saker jag köpt, och fåtöljen gick till sista vilan i soprummets container.

Som hängiven sopsorterare och miljövän känns det bra att inte bara ”slita och slänga” utan använda det som finns tillgängligt till ett bra pris. Dessutom gör det livet billigare och enklare. Att vara utan skulder och ha ordning på sin ekonomi är en rikedom som skänker en känsla av frid och frihet. Jag kan leva på den lilla lön jag drar in som timvikarie och behöver inte bita på naglarna av oro för pengar.

Efter snart ett år på Tureborg kan jag konstatera att jag trivs rätt bra. Det är litet, nästan som att bo på hotell. Det är lugnare än vad jag hade befarat. Det är bara tvättstugan som jag kan gnälla på. Men jag har bott omodernare (i centrala Malmö), så det är ingen stor sak.

Balkongblommor 2013Det är grönt i kvarteret, cykelavstånd till det mesta, de flesta grannar är trevliga och hälsar. När solen skiner och vinden är ljum, och vi sitter på våra balkonger är det nästan som på en turistort i ett varmare land.

Det unga paret i huset mitt emot ägnade söndagen åt att klä insidan av den ärrade balkongen med fin, randig markisväv. Själv har jag använt mig av det medfarna, flagnande och rostiga som en poäng i inredningen. Second hand fullt ut.

Var i Folkets park (se förfallet!) i söndags och ”sakletade” en bräda och en skräpkorg i rostig järntråd att dekorera med. Skejtboardgrabbarna som satt bland klottret på den trasiga dansbanan undrade uppriktigt förvånade: ”Vad gör du?” när jag satte mig och spanade ned genom hålen i golvet.

LyktaBrädan ska bli en hylla istället för att ha balkonglådor hängande på räcket. Balkonglådorna fylls med vatten när det regnar, och blommorna drunkar där. På en hylla rinner vattnet av, tänker jag. Där blir rum för fina stenar och mina hemgjorda lyktor.

När jag flyttade hit kändes framtiden oviss men jag hade ändå en idé om hur jag ville att min tillvaro skulle se ut den närmaste tiden. Det blev som jag hade planerat, och det känns skönt att få vara chef i sitt eget liv.

dra-matenMen visst, det genererar en hel del blickar när jag cyklar omkring med min Andersen cykelkärra därbak. Kan kännas aningen obekvämt ibland. Därför blev jag glad när en kvinna utanför Blomsterlandet helt spontant utbrast: ”Vad häftigt!” när hon såg mig trampa därifrån med 40 liter jord i bagaget.

När jag surfar vidare efter att ha publicerat ovanstående hittar jag flera bloggar med samma filosofi som min. Till exempel bloggen Frivillig Enkelhet.

Frivillig enkelhet är en översättning av det amerikanska livsstilsbegreppet ”Voluntary Simplicity”.

Kärnan är materiell enkelhet – en tillvaro som innebär att ens energi och tid inte domineras av shoppande och materialförvaltning. /… det vill säga att lagra, flytta runt och underhålla allt vi äger.

Lägre konsumtionsnivå innebär inte bara en lägre miljöbelastning utan det ger också en ökad frihetsgrad…/…Dessutom innebär materiell enkelhet ofta en lägre utgiftsnivå…

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, personal trainer and occupational therapist. This year I'm taking a break to catch up with myself...
Det här inlägget postades i Om Olsson, Second hand & shopping, Uddevalla och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.