Principer för arbetsrehabilitering och samverkan

Följande text är saxad ur en studieuppgift i kursen Arbetsrehabilitering, 7,5 hp, vid Hälsohögskolan i Jönköping.

x

Reglerna för rehabiliteringsverksamheten är sedan lång tid tillbaka utformade efter följande principer (Westerhäll, Bergroth, & Ekholm, 2009):

  • Arbetslinjen
  • Tidiga insatser
  • Helhetssyn

 Arbetslinjen

Arbetslinjen innebär att göra aktiva insatser för återgång i arbete så snart som möjligt. Man vill undvika långvariga sjukskrivningar eftersom det påverkar individen negativt och innebär kostnader och uteblivna intäkter för samhället.

Arbetslinjen har en lång tradition, som bottnar i tankar om plikten att arbeta, och senare som en rättighet till arbete. Från och med 1990-talet har en återgång till arbetskravet skett, på grund av skenande kostnader för sjukskrivning och förtidspensioneringar. Men man betonar även arbetets positiva betydelse för individen; det ger delaktighet i ett socialt sammanhang, vilket har hälsofrämjande effekter (Westerhäll, Bergroth, & Ekholm, 2009).

Tidiga insatser

För att lyckas med rehabiliteringsarbetet anses tidiga insatser vara viktigt. Tanken är att individen inte ska hamna i utanförskap eller inta en sjukroll, och därmed ha svårare att återgå i arbete (Westerhäll, Bergroth, & Ekholm, 2009).

 Helhetssyn

Rehabiliteringsarbetet ska utgå från individen, som ska vara delaktig, eftersom delaktighet skapar motivation. Viktigt är att ta hänsyn till individuella förutsättningar och behov.

Helhetssynen utgår från människovärdesprincipen. Alla individer, oavsett personliga egenskaper och funktionsförmåga, har lika värde. Funktionsförmåga ses här i ett större sammanhang än enbart medicinsk perspektiv. Andra faktorer som påverkar ska också kartläggas: ekonomi, social och arbetsmarknadsmässig situation, till exempel.

Åtgärder ska samordnas och fogas in i en genomtänkt process. Alla berörda parter i rehabiliteringsarbetet ska samverka mot det gemensamma målet. Försäkringskassan har ansvar för att samordna arbetet så att det blir effektivt med tanke på kostnader och åtgärder (Westerhäll, Bergroth, & Ekholm, 2009).

 Samverkan i rehabilitering

Syftet med samverkan inom rehabilitering är att nå en effektiv användning av resurser för att stödja människor att återgå i arbete. Dessutom vill man undvika att individer onödigtvis tröskas runt mellan olika myndigheter, eller faller mellan stolarna (Finsam, 2010, 29 oktober, Westerhäll, Bergroth, & Ekholm, 2009).

Tanken är att samverkan ska bidra till en helhetssyn på individen. Genom att ta in kunskap från flera olika håll och lösa problemen gemensamt blir chansen att lyckas större. För att nå ett effektivt samarbete krävs förtroende och tillit till varandras kompetenser, och förståelse för varandras perspektiv, samt att man har ett gemensamt mål. Detta tar tid att bygga upp (Westerhäll, Bergroth, & Ekholm, 2009).

Gemensamma träffar och utbildningar, utbyte av information, teamarbete och särskilda samrådsgrupper eller samordnare är exempel på åtgärder som kan stimulera gott samverkansklimat (Westerhäll, Bergroth, & Ekholm, 2009).

Exempel på samverkan i rehabilitering till arbete

Finsam, Finansiell samordning, är ett exempel på samverkan på lokal nivå. Arbetet bedrivs i fristående samordningsförbund där Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, landsting/region och kommun deltar som samverkande parter (Finsam, 2010-10-29).

Målgruppen är individer som behöver rehabiliteringsinsatser från flera myndigheter samtidigt för att kunna återgå eller komma i arbete (Försäkringskassan, 2012, 8 juni).

Samordningsförbunden kan också jobba med att förbättra samverkan mellan myndigheterna, till exempel genom information, metodutveckling, utbildning, erfarenhetsutbyte, konferenser, teamarbete. Eller kartläggningar för att öka kunskapen om olika gruppers behov av stöd för återgång i arbete (Försäkringskassan, 2012, 8 juni).

Enligt Försäkringskassans rapport (2012, 8 juni) ger den här formen av samverkan en lokal arena där man kan bygga upp kunskap och förståelse för varandras arbete, och skapa ett gemensamt perspektiv och språkbruk, vilket underlättar i arbetet med klienterna. Enligt rapporten är många handläggare positiva, och talar om förbättrat samarbetsklimat och effektivare kedja av insatser.

Inspektionen för Socialförsäkringen, ISF, konstaterar dock i sin rapport att kunskaperna om effekterna av samordningsförbundens insatser är dåliga, då få regelrätta utvärderingar har gjorts (Inspektionen för socialförsäkringen, 2011).

Försäkringskassans hemsida redovisas flera samverkansprojekt med bland andra Arbetsförmedlingen, som syftar till att stödja personer med nedsatt arbetsförmåga att komma tillbaka i arbetslivet: Gemensam kartläggning, Kurprojektet, Aktivering, Mobilisering inför Arbetslivsintroduktion – AMiA (Försäkringskassan, 2012, 12 oktober).

Textens läsbarhetsindex är 57, vilket innebär att den klassificeras som svår, normalt värde för officiella texter. Läs om LIX-värden.

x

Referenser

Finsam. (2010, 29 oktober). Läst 2012-10-12 http://www.susam.se/finsam/om_finsam/
Försäkringskassan. (2012, 8 juni). Uppföljning av finansiell samordning. Politikområde Ersättning vid arbetsoförmåga – Återrapportering enligt regleringsbrevet.
 Försäkringskassan (2012, 12 oktober). Samverkan.
Inspektionen för socialförsäkringen. (2011). Stöd för utvärdering av samordningsförbundens insatser.  Rapport 2011:14. Stockholm.
 Westerhäll, L,V, Bergroth, A, Ekholm, J. (2009). Rehabiliteringsvetenskap. Rehabilitering till arbetslivet i ett flerdisciplinärt perspektiv. Lund, Studentlitteratur.

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, personal trainer and occupational therapist. This year I'm taking a break to catch up with myself...
Det här inlägget postades i Arbete, Arbetsterapi, Bedömning av arbetsförmåga och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.