Socialt samspel, grupper och hälsa

Följande texter är saxade ur en examination i kursen Samhälle och hälsa, 7,5 hp inom ramen för ämnet Vårdkommunikation, hösten 2009.

 Innehåll:

    • Vad är etnicitet?
    • Människors samspel formar olika sorters grupper
    • Normer styr mänskligt beteende
    • Vad är sanktioner?
    • Vad är social interaktion?
    • Hälsa inte jämlikt fördelad i befolkningen
    • Vad är kön och genus?

x

Vad är etnicitet?

etnicitetEtnicitet är enligt Nationalencyklopedin (2009): ”identifikation med och känsla av tillhörighet till en etnisk grupp”. Det är ett begrepp som är av ganska färskt datum där definitionen har varierat över tid. Numera menas en grupp människor som har en social samhörighet och som själva ser sig som en kulturell enhet som skiljer sig från andra enheter.

Enligt Giddens (2003) är etnicitet en social skapelse. En grupp med vissa kulturella värderingar och praxis som skiljer sig från andra, både i egna och i andras ögon. Allwood och Franzén (2000) skriver att en etnisk grupp kan urskiljas genom fyra kriterier:

    • Gruppen betraktas som en grupp både av gruppens medlemmar och av omvärlden.
    • Gruppens deltagare menar sig ha ett gemensamt ursprung.
    • Individer gifter sig oftast med någon ur samma grupp.
    • Det finns kollektiva egenskaper som skiljer gruppen från andra grupper. Det kan till exempel vara ett gemensamt språk, klädsel, religion eller kultur, eller att de har en geografisk landyta som de bor på.

Lidskog och Deniz  (2009) skriver att en tidig definition av etnicitet var att tillhöra ett speciellt folk med gemensamt socialt ursprung och gemensam historia. Nuförtiden menas oftast gruppens egen syn på sig själv som grupp. Den ”kollektiva vi-känslan” skapas av att gruppen samlas kring gemensamma värderingar och seder, och att individerna delar historia och ursprung. Detta kan till exempel ske genom att gruppen aktivt jobbar för att skapa en egen etnisk identitet. Författarna tar det judiska folket som det främsta exemplet på detta, vilka hållit fast vid sin tro och stått för sitt ursprung trots att det tidvis inneburit svårigheter. Etnisk identitet även kan definieras av andra, utomstående grupper. Till exempel blev ju judar definierade och särskiljda i det nazistiska Tyskland, och pådyvlades egenskaper som de inte själva kändes vid  (Lidskog & Deniz, 2009).

Ett annat exempel på etnisk tillhörighet, enligt ovanstående kriterier, är personer som definierar sig som etniska svenskar, till exempel Sverigedemokrater. De ser det geografiska området Sverige som ”sitt” och arbetar aktivt för att ”icke-svenskar” inte ska få invandra och slå sig ned här.

Nazisterna menade att den ariska rasen var överlägsen den judiska. Lidskog och Deniz (2009) poängterar att etnicitet inte kan kopplas till biologi. Begreppet ras har inte vetenskaplig legitimitet; det går inte att härleda särskilda gener till specifika grupper av människor (Allwood & Franzén, 2000).

Istället ska etnicitet ses som en social konstruktion (Allwood & Franzén, 2000, Giddens, 2003, Lidskog & Deniz, 2009). Genom socialisation internaliserar de unga sitt samhälles livsstil, normer och åsikter. Etniska skillnader är något man lär sig (Giddens, 2003).

Etnicitet ska ses som ett föränderligt och dynamiskt begrepp. Gruppers identitet förändras ständigt i relation till historiska, ekonomiska, sociala och politiska processer. Det ofta kan vara svårt att klart definiera vem som tillhör gruppen och var gränserna går (Allwood & Franzén, 2000, Giddens, 2003, Lidskog & Deniz, 2009).

x

Människors samspel formar olika sorters grupper

Grupper är människans ”sociala livsform”. Det är så vi lever (Allwood & Franzén, 2000). ”Människor är hänvisade till andra människor i alla avseenden”, individen kan inte klara sig ensam. Därför formar männi­skor olika små och stora gemenskaper, där den mest allomfattande är samhället (De Swaan, 2003). Exempel på grupper/gemenskaper som människor formar är familj, arbetslag, förening, politiskt parti, boendekollektiv, nationer.

För få vara del av en grupp ställer gruppen krav på att individen ska bete sig och tycka på ett visst sätt (Allwood & Franzén, 2000). Detta skapar ”vi-känsla” och sammanhållning.

Granér (1991) definierar en grupp som att: gruppen har gemensamma syften och är organiserad på ett eller annat sätt så att olika individer har olika funktioner som stämmer med gruppens syften. Det finns ett normsystem för hur deltagarna ska bete sig. Dessa kan vara både uttalade och outtalade. Det ska också finnas någon grad av interaktion mellan alla gruppens deltagare.

klassrumSmå grupper med nära och känslomässiga relationer kallas primärgrupper. Till exempel en familj, där kontakten sker ansikte mot ansikte. Sekundärgruppen har ett instrumentellt syfte och här behöver alla deltagarna inte känna varandra personligen eller ens träffas (Repstad, 2005, Trost & Levin, 2004). Det kan vara en arbetsplats eller skola.

En grupp består av individer med speciella egenskaper som påverkar gruppen. Men även gruppen som kollektiv påverkar de enskilda individerna. (Allwood & Franzén, 2000). Personernas samspel skapar ett visst klimat som påverkar varje deltagare, som i sin tur påverkar varandra på olika sätt och bidrar till gruppklimatet. På detta sätt får gruppen en egen identitet som är skild från deltagarnas. Gruppen är i en ständig utveckling (Granér, 1991).

bordsskickDeltagarnas intresse av att tillhöra gruppen har stor betydelse för hur den utvecklas. Del­tagarnas motivation hänger ofta intimt samman med hur gruppen bildats, menar Granér (1991) och anger tre sätt: naturlig, organiserad eller tvångsgrupp. Den naturliga gruppen bildas av deltagarna själva. Kollegor på en arbetsplats är en organiserad grupp – de har frivilligt sökt sig till gruppen som bildats av någon annan. Tvångsgruppen bildas utanför gruppen och deltagarna tvingas in i den.

Repstad (2005) tar även upp begreppet referensgrupp. Det är en grupp som gruppen antingen vill likna, positiv referensgrupp, eller tar avstånd ifrån, negativ referens­grupp. Exempel: Antifascistisk Aktion ser Sverigedemokraterna (SD) som en negativ referens­grupp medan SD ser invandrare som sin. Kanske till och med att SD ser dem som synda­bockar, en särskild typ av negativ referensgrupp. Thylefors (1999) beskriver att grupper som är i en ”otillfredsställande situation” kan välja att dumpa sin frustration på något, gärna något som uppfattas som avvikande, och som får bära skulden. Synda­bockar kan vara funktionella för gruppen, och bidra till stabilitet och ökad ”vi-känsla” (Repstad, 2005).

Subgrupp är en mindre grupp i gruppen (Granér, 1991). I en arbetsgrupp kan man finna två olika typer. En formas av ett instrumentellt syfte, det faktiska arbete de har att utföra. Till exempel undersköterskor på en vårdavdelning, eller uppdelning i dag- och nattpersonal. Den andra typen är den spontana uppdelning som syns på till exempel raster eller i vilka man föredrar att arbeta med. Den syftar oftast till att tillgodose känslomässiga behov, men kan även ha instrumentella syften.

x

Normer styr mänskligt beteende

Normer är enligt Nationalencyklopedin (2009): rättesnören, regler för accepterat beteende för att uppnå värden som en social grupp håller för viktiga. Formella lagar, traditioner och seder är exempel på normer.

Samhällets formella regelsystem representeras av lagar och förordningar. Men det finns även informella regelverk, normer, som styr beteendet inom grupper. Tillsammans anger de tillåtet eller otillåtet beteende i olika situationer (Granér, 1991). Man skiljer på formellt regelsystem och normsystem. Regler kommer ur formella beslut i en formell organisation. Normer växer fram genom de beteenden som grupper utvecklar.

Thylefors (1999) beskriver formella och informella normer. Deras funktion är att hålla ihop gruppen och skydda mot hot, både yttre och inre. De formella normerna gynnar gruppens instrumentella syfte. Informella normer kan både gynna och inte gynna verk­samheten. Extra raster är till exempel en sådan informell norm som inte går i linje organisationens syfte.

Normer skapas för att uppfylla en grupps syften. Det ger att grunden för att normer ska bildas är att vissa tankar, känslor eller beteenden är nödvändiga för att nå dessa syften.

böterNormalitetsnormer anger normalt beteende: vad man ska eller bör. Förbudsnormer anger gränsen för tillåtet beteende: vad man inte får. De bildas för att hindra individer att utföra handlingar som kan hota gruppens syften. Gruppen skyddar sig därmed, och/eller den enskilda individen. Olyckor skadar individer och är kostsamma för samhället (Granér, 1991). Därför finns lagar för mönsterdjup på däck, och begränsning av hastighet på vägarna, som exempel.

Normer visar vilka värden en viss kultur står för. Beroende på vad som värdesätts ser normerna olika ut i olika sociala grupper (Giddens, 2003). Barn kan bli tillrätta­visade för brott mot familjens normer, till exempel för bristande bordsskick eller ovårdat språk.

Normer är förväntningar som anger vad vi bör och inte bör göra. Det  är skillnad mellan sänd norm och mottagen norm. Om mottagaren inte för­står budskapet, eller missuppfattar, bryter individen mot normen. Eller så väljer individen att bryta normen trots att han uppfattat den som sändaren avsett (Trost & Levin, 2004).

Trost och Levin (2004) talar om idealnorm kontra beteendenorm. Om individen inte upplever det som viktigt att uppfylla idealnormen – och om sanktioner uteblir – kan det utvecklas en beteendenorm som skiljer sig från idealet. Formella normer behöver stöd av informella normer; de måste komplettera det beslutade regelverket, annars krävs stort mått av kontroll (Granér, 1991). En informell norm som växt fram genom beteende kan vara när arbetstagarna gör som ”alla andra” och tar extra rast, trots att arbetstiden är reglerad formellt.

x

Vad är sanktioner?

Allt mänskligt samspel följer bestämda normer. Dessa har stöd av olika sorters påföljder, sanktioner för att  gynna konformitet. Det kan sträcka sig från ett enkelt informellt ogillande, till fysisk bestraffning och avrättning som det ultimata straffet (Giddens, 2003).

skamvråGranér (1991) definierar sanktioner som en bestraffning som följer på brott mot normer. Bestraffningen behöver inte verkställas. Att gruppen vet att ett straff kan utdömas räcker oftast. Många normer upprätthålls också av individers samveten, inre sanktioner. Granér påpekar också att sanktioner inte bara är bestraffning utan har funktionen att förmå individer som bryter mot normer att anpassa sig. En tredje funktion är att vara varnande exempel för övriga i gruppen så att de förstår vad som kan hända den som beter sig ”fel”.

Sanktioner i betydelsen påföljd på ett beteende, är ett verktyg för socialisering, hur individen växer in i en roll och ett sammanhang. De kan delas in i positiva och negativa sanktioner. Negativa handlar om bestraffning och tillrättavisningar, de positiva  om uppmuntran för att belöna ett gott beteende (Giddens, 2003, Repstad, 2005).

Ju viktigare gruppens syfte är desto starkare är normerna. Med detta följer att sanktionerna blir kraftigare ju viktigare normen är (Granér, 1991). Nazisternas främsta syfte var att hålla sin grupp ”ren” vilket resulterade i extremt kraftig sanktion – utrotning – av avvikande, det vill säga icke-arier.

Sanktioner kan vara både formella och informella. Den formella sanktionen delas ut av någon särskilt utsedd som ”har mandat” (formell organisation) och det finns formella regler för hur det ska gå till (Repstad, 2005). För brott mot det formella regelsystemet blir sanktionen instrumentell (Granér, 1991). Exempel: att köra för fort kan ge dryga böter av polisen eftersom det bryter mot lagen.

Informella sanktioner handlar om mellanmänsklig kommunikation, till exempel att visa miss­nöje (Repstad, 2005). Giddens (2003) beskriver dem som ”spontana reaktioner på bristande konformitet”. Exempel på informella sanktionsmetoder kan vara att förbigå någon med pinsam tystnad, gliringar eller kommentarer som förkläs som skämt, skvaller, utfrysning/mobbning eller öppen aggressivitet (Granér, 1991, Thylefors, 1999).

Missnöje och irritation kan förmedlas via dolda sanktioner (Granér, 1991). De är vanliga i arbets­grupper eftersom det ofta finns starka normer att undvika konflikt, och inte visa irritation eller aggressivitet. Den individ som inte kan läsa av budskapet förstår inte vari kritiken består. Om missnöjet får gro under ytan kan det växa så stort att det måste uttalas. Då har det ofta gått för långt. Gruppen nöjer sig inte med anpassning utan kommer att kräva att normbrytaren lämnar gruppen.

gruppDe informella normerna kan vara svåra att lära sig enbart genom att iaktta och erfara de sanktioner som följer på olika beteenden. Nya deltagare behöver hjälp att ta del av gruppens normsystem. Att inte ge den hjälpen är ett effektivt sätt att hålla någon utanför gemenskapen (Thylefors, 1999).

x

Vad är social interaktion?

grupp2Människor i grupper interagerar med varandra – och även med sig själva, genom att tänka (Trost & Levin, 2004). Det sker till exempel genom talat och skrivet språk i den vardagliga kommunikationen, men även genom uppförande, utseende och klädsel.

Socialt samspel består av utbyte av information och innebörd, och förmedlas till stor del genom det vi säger, med hjälp av språket, men även det vi uttrycker genom icke-verbal kommunikation: mimik, kroppsligt avstånd, röstläge, tystnad, gester och andra kroppsrörelser (Giddens, 2003).

Granér (1991) använder ordet kommunikation som ett sätt att beskriva inter­aktion mellan individer, som påverkar varandra genom att utbyta budskap. Allt människor gör, och inte gör, innehåller ett budskap. Kommunikationen kan vara både avsiktlig och oavsiktlig, medveten och omedveten.

Genom kunskap om den sociala kontexten kan individen forma mening och förståelse ur samtalet som inte enbart bygger på de uttalade orden (Giddens, 2003). Men detta kräver en gemensam delad förståelse mellan de som samtalar. Granér (1991) skriver att när en individ har sagt sin mening i ord utgår han från att den som lyssnar automatiskt förstår. Men det är en illusion. Meningen ligger inte i orden utan i individens tankar och känslor, och här skapar två individer var sin unika mening ur orden.

Trost och Levin (2004) beskriver interaktion som en serie av triadiska relationer, hos båda deltagarna. De förklarar förloppet så här: en interaktion sker i ett sammanhang, som är personens definition av den aktuella situationen. Först sker personens handling. Sedan varseblir personen den andres svar. Därefter tolkar han det han varseblivit. Olika individer i en situation gör var sin tolkning och svarar, inte på den andres handling, utan på den egna tolkningen av dem.

Det som kommuniceras har både instrumentella (informationsöverföring) och socio-emotionella (känslomässiga) funktioner. Den instrumen­tella kommunikationen sker genom gemensamt språk med gemensamma symboler. Utbytet av känslobudskap sker ofta genom icke-verbal kommunikation och följer inte alltid logikens regler, vilket kan skapa problem mellan människor. Det talade ordet och kroppens språk kan vara samstämmiga i sitt budskap, men kan även ge totalt motstridiga besked, då många känslor är omedvetna för sändaren. Det blir då svårt att läsa av vad individen egentligen menar. Oftast väljer då mottagaren att tro på den icke-verbala kommunikationen (Granér (1991).

x

Hälsa inte jämlikt fördelad i befolkningen

Total jämlikhet i hälsa är omöjligt att uppnå (Pellmer & Wramner, 2007). Individer har olika förutsättningar beroende på genetiska eller andra medfödda faktorer. Äldre är ofta sjukare än yngre på grund av åldrande, kvinnor lever längre än män vilket kan ha bio­logiska orsaker. Men det finns skillnader som är onödiga, orättvisa och skulle kunna und­vikas. De handlar om ”systematiska skillnader” som har orsak i den sociala miljön och är möjliga att påverka. Med systematisk menas att de syns tydligt i upprepade studier.

Det finns stora skillnader i hälsa mellan människor beroende på vilken grupp de tillhör och vilka sociala och ekonomiska förutsättningar de har (Pellmer & Wramner, 2007). Kön, etnicitet, sexuell läggning, samhällsklass och funktions­hinder är några egenskaper som forskning har visat ger skillnad i hälsa.

Giddens (2003) menar att befolkningen generellt fått bättre hälsa under det senaste århundradet, i takt med att medicinen får bättre behandlingsmetoder. Men hälsan är ojämnt fördelad. Vissa grupper är sjukare än andra. Giddens anger ovan nämnda faktorer, och tar även upp ålder och geografi.

Individerna i ett samhälle formar sig till grupper i olika sociala skikt, stratum. Processen kallas stratifiering och bildar en rangordning mellan grupper, där till exempel gruppen arbetare har en lägre social position än gruppen tjänstemän (De Swaan, 2003).

Social position är ett begrepp som visar samband mellan en individs ”socioekonomiska resurser” och hälsa (Pellmer & Wramner, 2007). Några vanliga faktorer för att bestämma social position är: yrke, inkomst, utbildningens längd, tillgång till materiella resurser, och hur och var man bor. Klassperspektivet ger ett tydligt samband mellan olika sjukdomar och yrke, utbildningsnivå och andra socioekonomiska förhållande. Arbetare har sämre hälsa än tjänstemän i alla undersökningar. Sambandet mellan lön och hälsa är starkt, där lågavlönade har den sämsta hälsan. De har också ofta dålig arbetsmiljö, dålig ekonomi och sämre möjligheter till rekreation, kultur och semester.

Etnicitet kan vara grund för hälsoskillnader, men sambandet är inte solklart (Pellmer & Wramner, 2007). När det gäller etnicitet kan orsaken även ligga i det faktum att dessa grupper ofta har en lägre social position. Därmed är det inte etniciteten i sig som styr. Det är dock ett känt faktum att invandrare i Sverige har större ohälsa än genom­snittet. De är mer utsatta för arbetslöshet, dålig arbetsmiljö och diskriminering. De har lägre utbildningsnivå och lägre lön.

x

Vad är kön och genus?

genusSkillnaden mellan män och kvinnor är medfödd – köns­skillnader – men genom det sociala samspelet utvecklas också genusskillnader (De Swaan, 2003). Begreppet kön kan betraktas ur minst fem olika perspektiv (Leander, 2004):

  1. Kön som bestäms av kromosomerna, XX eller XY.
  2. Biologiskt kön som bestäms av könsorganen.
  3. Könsidentitet. Hur individen uppfattar sig, som man eller kvinna.
  4. Social könsroll. Hur individen samspelar med andra av samma eller motsatt kön.
  5. Sexuell orientering. Vem eller vad individen tänder på.

Genus är våra upp­fattningar om vad som är manligt och kvinnligt och handlar om psykologiska, sociala och kulturella skillnader (Giddens, 2003). Ordet genus används för att peka på de skillnader mellan könen som kommer sig av hur samhället fungerar. Det handlar ofta om att män dominerar och kvinnor är underordnade (Leander, 2004).

Barn fostras in i ett genussystem med givna ramar för vad som är manligt och kvinnligt. Men vad som anses vara manligt eller kvinnligt skiftar över tid och mellan olika kulturer. Till exempel skydde 1700-talets man i de fina salongerna kroppsarbete och klädde sig i pudrad peruk, medan bondhustrun skulle jobba som en karl hela dagarna och föda barn vart och vartannat år (Leander, 2004).

Genus styr individens möjligheter i livet och påverkar de roller man förväntas uppfylla. Det finns inga kända exempel på samhällen där kvinnor haft mer makt än män. Mansrollen värderas högre och belönas mer. Kvinnor sköter hem och barn, männen försörjer (Giddens, 2003).

Repstad (2005) menar dock att förväntningarna på könsrollerna och formerna för hur män och kvinnor lever tillsammans i vårt land har förändrats mycket det senaste 40 åren. Kvinnor utför ”manliga” sysslor som att köra bil och byta däck, Män lagar mat och bakar, traditionellt kvinnogöra. Detta är inget konstigt i dagens Sverige där män och kvinnor förväntas ta ett gemensamt ansvar för hushåll och familj (Allwood & Franzén, 2000).

I länder med andra traditioner, till exempel i Mellan­östern är kvinnliga (hemmet) och manliga (arbete, samhälle) ansvarsområden mycket mer tydligt åtskilda och avgränsade. Där värderas manliga individer också högre.

Många menar dock att fortfarande råder en könsmakts­ordning i Sverige idag, trots all strävan mot jämlikhet. Repstad (2005) skriver att även om vårt samhälle skulle kunna bli helt jämställt så är vi inte där än. Det existerar fortfarande förtryck och diskriminering av kön, där till exempel mäns våld mot kvinnor är ett tecken på detta.

Textens läsbarhetsindex är 46, vilket innebär att den klassificeras som medelsvår, normal tidningstext. Läs mer om LIX-värden.

x

Referenser

Allwood, C M, Franzén E C (redaktör). (2000). Tvärkulturella möten. Grundbok för psykologer och socialarbetare. Stockholm: Natur och Kultur.
de Swaan A. (2003). Mänskliga samhällen. Lund: Arkiv.
Giddens, A. (2003). Sociologi. Lund: Studentlitteratur.
Granér, R. (1991). Arbetsgruppen. Den professionella gruppens psykologi. Lund: Studentlitteratur.
Leander, G. (2004). Könets kemi. Västerljung: Valentin förlag AB
Lidskog, R, Deniz, F. (2009). Mångkulturalism – socialt fenomen och politisk utmaning. Malmö: Liber.
Pellmer, K, Wramner, B. (2007). Grundläggande folkhälsovetenskap. Stockholm: Liber.
Repstad, P. (2005). Sociologiska perspektiv i vård, omsorg och socialt arbete. Lund: Studentlitteratur.
Thylefors, I. (1999). Syndabockar. Stockholm: Natur och Kultur.
Trost, J, Levin, I. (2004). Att förstå vardagen – med ett symbolisk interaktionistiskt perspektiv. Lund: Student­litteratur.

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, personal trainer and occupational therapist. This year I'm taking a break to catch up with myself...
Det här inlägget postades i Arbetsterapi och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.