Snacka om loppis-fynd!

Dagen började med frukost på sängen och solsken från blå februarihimmel. Sedan fortsatte det av bara farten.

Tänkte att en lite promenad till city kunde vara lagom före jobbet. Antik-Harrys loppis har öppet på lördagar 10-14 och jag behövde en häftapparat. Kanske kunde jag hitta en där för en billig penning?

Det är väldigt trångt där nere i källaren. Och en hel del kunder som står och rotar i alla lådor. Att komma dit och ha bråttom är ingen bra idé. Och man får dra in magen ordentligt när man ska passera varandra mellan de dignande hyllorna.

Mitt första fynd var ett blockljus för fem kronor. Föga upphetsande, men det går ju alltid åt. Sedan såg det mörkt ut en lång stund. Ett jättefint orange våffeljärn hade jag gärna köpt om jag inte redan hade haft ett. En kofot, och en liten rar hyvel höll jag mig också från att köpa.

Men så ramlade jag över en låda med skor som var nästan nya. Hitta två par Ecco promenad-/gåskor för 150 kronor paret. I min storlek! På kartongen som hörde till det ena paret, som var i skinn, stod det 1350 kronor. Högg båda paren direkt!

Det blev mycket att bära, men strax bredvid stod en liten, nätt dramaten-kärra. Precis en sådan som jag letat efter. För bara 40 kronor. Så jag tog den med och ilade till kassan för att lasta av. Det var med dödsförakt jag ålade mig med alla grejor mellan hyllorna…

Ytterligare en runda i källaren gav till slut napp på en liten häftapparat i precis den gamla modell jag tänkt mig: tio kronor. Helt perfekt.

Som sista fynd hittade jag en svart vintage-klänning från Karelia. Mycket välbehållen och så gammal ett den åter känns modern. 50 kronor kändes helt okej.

Mannen i kassan, som hette Stig, och jag hade en trevlig konversation medan vi försökte reda ut hur mycket jag skulle betala. Notan landade på 405 kronor. Han försökte lämna en liten smyckeask i snidad alabaster som bonus, men jag tittade honom i ögonen och sa: Tack, det är jättesnällt, men jag bor på 36 kvadrat… Så den slapp jag.

Men innan jag hunnit packa ned alla saker i min nya dramaten, så kom han med en liten vinröd handväska märkt 40 kronor och gav mig: Den här får du eftersom du verkar vara en trevlig människa. Då hade jag inte hjärta att tacka nej. Trots att jag inte är någon handväskperson, och vinrött är så långt från mina färger man kan komma.

När jag kom hem och tittade närmare på min nya dramaten-kärra visade det sig att det inte var vilket skräp som helst, utan en Andersen: bästa märket. Samma märke som min cykelkärra.

Och när jag tittade igenom bonus-handväskans fack hittade jag 65 kronor i reda pengar. Snacka om loppisfynd!

Textens läsbarhetsindex är 25, vilket innebär att den klassificeras som mycket lättläst, barnböcker (mer om LIX ).

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, personal trainer and occupational therapist. This year I'm taking a break to catch up with myself...
Det här inlägget postades i Second hand & shopping och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.