Sex grader plus och ett duggregn som är massivt. Startade födelsedagen med en lång sovmorgon. Frågan är om jag alls tänker kliva upp och klä på mig idag… Mina närmaste respekterar att jag inte vill fira. Att slippa förbereda och hålla ett kalas känns som den bästa presenten!
För tredje året i rad blir det i stället skolarbete på denna dag. Tidigare år har ägnats åt folkhälsa, demens och afasi. I år blir det en sittning med en rent skandalöst dåligt skött ”vårdplanering med Ivar”.
Fick tag i en ganska färsk bok som en av mina lärare från Örebro universitet är redaktör för, som behandlar ämnet: Förhållningssätt och möten – arbetsmetoder i social omsorg. Hämtade den på biblioteket i går. Kändes som en vinstlott att läsa första kapitlet: här fanns massor av fakta som jag behöver för att kunna göra en bra kritisk analys. Inser att vid 50+ är glädjeämnena andra än förr!
Gårdagen i äldreomsorgen gav tillfällen till nya utmaningar och möjligheter att pröva de teoretiska kunskaperna. Vårdtagare med kognitiva funktionsnedsättningar – det vill säga med skador och sjukdomar i hjärnan – ställer krav på empati, tålamod och att man förstår vad den nedsatta funktionen kan få för konsekvenser.
Fast svårast av allt är fortfarande förflyttningsteknik. Även om jag fått en god grund och vet hur det borde utföras, blir det sällan så i praktiken. Måste försöka analysera varför. Det dras i armar i alltför hög utsträckning. Och de hjälpmedel som jag fick kännedom under utbildningen har jag inte sett röken av i det praktiska arbetet i hemmen.
En enkel sak som att alltid låsa rullstolen vid uppresning tycker många som jag jobbar med är onödigt. Och det har jag fått lära mig är superviktigt. Så det krockar en del. Så jag fortsätter att låsa, åtminstone på min sida, och sinkar kollegorna.
Allt eftersom jag besöker samma personer får vi en relation. De som inte riktigt känner igen mig vet ändå ofta att vi träffats förut. Annars berättar jag det, varje gång, så att de ska känna sig trygga. Jag masserar onda ryggar och smörjer torra ben, och håller om när det känns svårt.
Som gammal är det den fysiska närhet man får nöja sig med, tänker jag. Fast i går fick jag nästan en puss av en kärvänlig vårdtagare. Jag avböjde vänligt men bestämt. Det får räcka med att jag bjöd på en gratistitt en annan dag när jag hade en v-ringad tröja och böjde mig framåt i lagom titthöjd…
.
.
.
Olssons universum 