Finnarna vet nog hur man skärper en knivsegg

Modern lärde mig tidigt att det är de slöa knivarna man skär sig med. Under mina år på fabrik fanns det tillgång till ett sliperi, dit jag gick både en och annan gång för att fjäska med farbröderna. De höll mina knivar i perfekt form.

På senare år har det varit maken som skött knivslipandet. För att skära en paprika eller tomat med oskarpa verktyg ger trist resultat, och genererar en hel del svordomar för min del. Men sedan jag blev ensamstående har statusen på mina knivar förfallit. Något måste göras!

Det blev raka vägen till Clas Ohlson, räddaren i nöden för vardagsproblem. Där fanns ett batteri av olika modeller av knivslipar, med varierande prisnivåer. Tänkte att det inte var läge att vara för snål: det måste funka och man köper den bara en gång i livet, typ.

Finnarna borde väl veta hur man håller sin kniv skarp? Alltså blev det en Fiskars för 149 kronor (billigaste kostade 99, tror jag). Testade den på brödkniven när jag kom hem. Bara några drag i skåran, skölja av och torka så var det klart. Kunde det verkligen bli någon skillnad? Jag var tveksam.

Dagens frukost bestod av Fazers fruktkuse (finskt även här!) med en härligt lagrad brännvinsost, ruccola, och tomat. Så jag tog fram kniven och döm om min förvåning: superskarp! Tunna, tunna tomatskivor var ingen konst att få till.

Nog var det sisu i den slipen.

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, personal trainer and occupational therapist. This year I'm taking a break to catch up with myself...
Det här inlägget postades i Konsumentnytta och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.