Tågresor är alltid ett äventyr

Tågresan till Umeå startade med att jag fick sällskap av en finne från Södertälje som servat varenda lyftkran i hela Sverige. Där fick jag mycket nya kunskaper! Och tillfälle att öva empatiskt lyssnande…

Herrljunga by night.

Men han var rar, om än lite övernervös för att missa sin anslutning i Herrljunga. Men övergången gick bra. Jag hade lite längre väntan och fick stå i en kur på perrongen och huttra tills nattåget till Luleå dök upp, enligt tidtabell.

Överslaf i sovvagn för tre damer. Stege upp. Man är inte så smidig längre… Utanför i korridoren kryllade norrlänningar på gott humör med glada drycker.

I Skövde blev det tvärstopp. En brand i en rälsbuss på spåret vid Finnerödja blockerade all tågtrafik. Tågvärden informerade så gott det gick och sa sedan till oss att han skulle stänga av högtalarna så vi kunde sova. Somnade vid 21-tiden, tyst och lugnt.

Vaknade efter midnatt och det var fortfarande tyst och lugnt. Tror inte vi kom iväg förrän framåt ett.  Jag var knappt vaken när nästa dam klev på i Hallsberg. Den tredje dök upp i Uppsala vid tresnåret. Då var tåget fem och en halv timme försenat, och hon hade fått sitta där och vänta i mörkret.

När jag vaknade vid åtta var jag ganska pigg. Jag hade ju fått sova i godan ro. För att inte störa de andra klädde jag på mig och gick ut i tåget. Men var var vi någonstans? Och när skulle vi komma fram? Eftersom jag inte litar på SJ hade jag gjort rejäl matsäck, med äggmackor. Tog en tur till bistron för att få kaffe.

Där satt de glada norrlänningarna. 22 tågentusiaster från någon förening som varit i Göteborg och tittat på Galenskaparna. Jag bjöd in mig själv vid ett bord, SJ bjöd på kaffet (och mackor till den som ville ha) och tränade mig i att vara social.

När jag ringde universitetet för att berätta att jag var sen, frågade läraren: Sitter du på tåget? Tydligen fanns det två till ombord. När jag lagt på sa hon i sätet bredvid: Ska du också på arbetsförmågekursen?

När jag lite senare var i bistron igen, för att fråga personalen om det var långt från stationen till universitetet, frågade tjejen som stod bredvid mig precis samma sak!

När vi tre väl anlände till Östra station i Umeå klockan 12.37 var vi sex och en halv timme sena. Vi hann lagom spurta med våra väskor till andra halvlek på kursdagen.

En vänlig själ på tåget, som suttit 19,5 timme från Kalmar, berättade att man kan ansöka om  reseersättning. Om man tar ut kompensationen i ny resa får man hela beloppet (vill man ha pengar får man bara halva). Då skulle jag ju kunna resa till Umeå i januari på återträffen gratis. Detta måste undersökas!

(2012-10-19: SJ meddelar att eftersom förseningen inte var SJ:s fel så får jag endast halva biljettenpriset åter. Men 486 kronor är väl ändå inte fy skam.)

Textens läsbarhetsindex är 29, vilket innebär att den klassificeras som mycket lättläst, barnböcker (lix.se).

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, personal trainer and occupational therapist. This year I'm taking a break to catch up with myself...
Det här inlägget postades i Åka kollektivt och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.