Tvättstuge-gnäll

Eftersom jag bor i ett inte stambytt höghus från 1950-talet är tvättstugans skick därefter. Jämfört med den är mitt tidigare beskrivna ”ångestbadrum” ändå ganska rumsrent. En tur i källaren är rena Antikrundan.

Plåthinken, gissar jag, har hängt med sedan tidernas begynnelse. Och mangeln borde in på museum. Inte bara av ålder att döma, utan också av alla lager av damm. Det är ingen som använder den. Tyvärr syns dammlagren inte på bilden. Men när jag tog ett tag med kvasten under mangeln blev det som en tjock grå filt av det jag sopade ihop.

Eftersom standarden är låg verkar det vara få som är intresserade av att städa och hålla rent i samband med sin tvättid. I mina mer negativa stunder tror jag att jag är den enda människan i kvarteret som någonsin tågar runt här med kvast och mopp.

När jag tvättade för 14 dagar sedan hade jag ihjäl en stor, brun spindel i tvätthon. På pin kiv lät jag den ligga kvar. För att ha en referenspunkt, typ. Visst låg den kvar när jag kom ned i morse! Dessutom var golvet täckt med svarta tofsar av något sorts ludd. Och naturligtvis tjockt med gammalt tvättmedel i alla tvättmedelsfack (som dessutom är ingrodda med nåt slags grått äckel som inte går att få bort — undrar om tvätten ens blir ren..?)

Jag brukar börja med att städa, så att jag själv har ett rent golv, ifall jag skulle tappa nåt plagg på golvet.

I somras var det lite bättre ställt än nu. Det kan bero på att många var semesterlediga och bortresta. Att det är mer misskött nu kan också bero på att med höstterminen kommer alla studenter tillbaka till sina lyor. Det kan i och för sig vara en ren fördom: att den yngre generationen inte är så noga med städning, eller att solidariskt dra sitt strå till en gemensam stack. Men med ledning av den ljudnivå som stundtals ekar mellan betongväggarna i kåken kan man misstänka att de tror att de är ensamma om att bo här…

Fast diskodunket har jag överseende med. Jag drog i väg en hel del stökiga fester som ung på 1980-talet. Då var det ganska skönt att de små tanterna i min trappuppgång teg och led, istället för att gnälla och banka i väggen.

Städning har jag däremot alltid varit noga med. Jag brukar säga att det är ett arv från farmor, som också hade städdille. Eller så är det bara neurotiskt, ett fåfängt sätt att försöka ha lite ordning och kontroll på den närmaste omgivningen, i en i övrigt svårbemästrad tillvaro🙂.

Textens läsbarhetsindex är 33, vilket innebär att den klassificeras som lättläst, skönlitteratur, populärtidningar.
< 30 Mycket lättläst, barnböcker
30 – 40 Lättläst, skönlitteratur, populärtidningar
40 – 50 Medelsvår, normal tidningstext
50 – 60 Svår, normalt värde för officiella texter
> 60 Mycket svår, byråkratsvenska
Källa: lix.se

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, personal trainer and occupational therapist. This year I'm taking a break to catch up with myself...
Det här inlägget postades i Uddevalla och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.