Ett liv utan engreppsblandare

Numera lever jag ett liv utan engreppsblandare och diskmaskin. Många hus här på Tureborg är stamrenoverade och uppfräschade, men inte mitt. Därav den låga hyran.

Fastigheten där jag bor är från 1950-talet. Det betyder att jag har gott om bra förvaringsutrymmen: gammaldags stort skafferi, köksskåp som går ända upp i taket, klädkammare med inbyggt linneskåp. Köksluckorna är nyss utbytta, golvmattorna fräscha och hyggligt nytapetserat. Totalt sett helt beboeligt.

Däremot är balkongräcket så rostigt att jag inte vågar luta mig mot det. Mossan som växte på betonggolvet har jag skrapat bort med en spackel, så gott det gick. Men jag ser hur det hänger stora klasar från mellanrummet mellan golv och räcke på balkongen över mig. Jag gissar att det ser likadant ut under min.

Badrummet är som en tavla av Edvard Munch. Lite ångest, så där. Den turkos kulören är visserligen glad, men inte fackmannamässigt applicerad. Han som målat berättade att ”det var nåt fel på färgen för den lossnade”. Han hade varit tvungen att ta bort och måla igen. 

Kanske var det därför orken tröt för att noggrannt maskeringstejpa alla detaljer som inte skulle vara turkos? Det är färgkludd över allt: på handfat, spegel, ljusknapp, badkar, element, golvklinker… Tyvärr verkar färgen inte sitta så bra trots en andra strykning. Väggen har vita fläckar där färgen lossnat, de tycks föröka sig för var gång jag duschar.

Golvbrunnen är original. En läskig, emaljerad järnsak i storlek av en LP-skiva som börjat rosta betänkligt. Varje gång jag råkar trampa på den åker den på sned i falsen och jag hamnar halvvägs ned i avloppet med foten.

Kranen är av samma modell som den som fanns i min etta på Hovhult, när jag flyttade hemifrån 1981. Samma kran förser både handfat och badkar med vatten, via ett långt rör som går att svänga från det ena till det andra stället.

Badkaret är utbytt. Jag kan tänka mig att originalet var inkaklat, så gjorde man ju förr. Nu är det glipor runt om, där vattnet (och annat) skvätter ned. Det går inte att flytta badkaret med mindre än att man monterar bort toan och handfatet. Så under kanten är det inte ommålat. ”Jag har inte städat så noga där”, sa förra hyresgästen. Trots mitt genuina städdille så tänker jag förtränga detta faktum, och inte ta bort badkarsfronten och titta efter förrän till hösten. Eller så får det vara tills de renoverar.

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, personal trainer and occupational therapist. This year I'm taking a break to catch up with myself...
Det här inlägget postades i Om Olsson, Uddevalla och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.