Om tobak och att sluta röka

Tobakskonventionen – världens första folkhälsokonvention och hur den kan stimulera det tobaksförebyggande arbetet i Sverige Undersökningar visar att de flesta rökare och nära hälften av snusarna vill sluta. Men de flesta försök att sluta röka eller snusa utan stöd misslyckas.

sluta röka loggaSluta Röka-linjen är en kostnadsfri tjänst där du kan få individuell rådgivning. Vårdguiden Rökfri är en hemsida som kan ge hjälp via internet och mobilen.

Att hjälpa anställda att sluta röka är en lönsam affär för arbetsgivare. Enligt Statens Folkhälsoinstitut kan en rökande anställd kosta 45 000 kronor extra varje år. Det på grund av rökarens i genomsnitt åtta extra sjukdagar, och rökpauser (cirka 30 minuter per dag).

Odling och produktion av tobak ger arbetstillfällen och inkomster, både till arbetare, tobaksbolag och stater. Men kostnaderna är stora, i form av barnarbete, förgiftade arbetare, nedsmutsade åkrar, avfall och kalhuggen skog. Tobakens kostnader för människor, hälsa, miljö och samhällsekonomi tar ut de inkomster som den ger, menar dess kritiker.

Följande texter är mina inlägg i gruppdiskussioner i distansutbildningen Rökavvänjningsmetoder med Motiverande samtal, 2012:

Rekommendationer för rökavvänjning

Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvården och utfärdar riktlinjer för verksamheten (Socialstyrelsen, u å, a). Till exempel finns riktlinjer för god vård för personer med levnadsvanor som kan betraktas som ohälsosamma. Att röka dagligen bedöms ge kraftig till mycket kraftig risk för sjukdom, sänkt livskvalitet och förtida död. Grunden för alla åtgärder i riktlinjerna är att dessa patienter ska erbjudas rådgivning eller samtal i någon form kring sin vana (Socialstyrelsen, 2011).

De flesta patienter är positiva till att vårdpersonal tar upp frågan om tobaksbruk. Undersökningar visar att de allra flesta rökare och nära hälften av snusarna vill sluta. Nästan var tredje som vill sluta önskar hjälp med detta. Men de flesta försök att sluta röka utan stöd misslyckas (Centrum för folkhälsa, 2006).

Att kunna erbjuda den som vill sluta röka/snusa professionell hjälp är en viktig faktor i ett tobaksförebyggande arbete. Jämfört med annan behandling inom hälso- och sjukvården är rökavvänjning den mest kostnads­effektiva metoden (Hjalmarson, 2006).

Detta är också något som Statens berednings för medicinsk utvärdering, SBU rekommenderar (SBU, 2003). SBU:s uppdrag är att genom grundlig utvärdering av bästa tillgängliga vetenskapliga under­lag, ur medicinskt, ekonomiskt, etiskt och socialt perspektiv visa på vilka metoder sjukvården bör använda (SBU, u å).

SBU anger att det finns stöd i forskningen för att enkla frågor om rökvanor, uppmaning att sluta, och råd om nikotinersättningsmedel till den som röker mer än 10-15 cigaretter per dag och är motiverad att slutaär en kostnadseffektiv åtgärd om den görs konsekvent (SBU, 2003).

Enligt Post och Gilljam (2003) är dock alla ”metoder” bara hjälpmedel. Det viktigaste rökaren behöver för att sluta är vilja och motivation (Post & Gilljam, 2003). Slutsatsen är att hälso- och sjukvårds- och tandvårdpersonal bör arbeta systematiskt för att identifiera rökare och erbjuda stöd till avvänjning. Detta kan fungera som en motivationshöjare.

Rekommendation till hälso- och sjukvårds- och tandvårdspersonal:

  • För att identifiera rökare och motivera till beslut om rökstopp: fråga alltid alla patienter om rökvanor, uppmana dem att sluta, och erbjud information och rökavvänjning till den som önskar.

Risken att misslyckas med ett rökstopp är större än chansen att lyckas. Därför måste många rökare göra flera försök innan de lyckas (Post & Gilljam, 2003). För att nå framgång krävs stark vilja, tro på den egna förmågan, och en realistisk förväntning på den hjälp som finns att få (Hjalmarson, 2006).

Abstinensbesvär kan lindras med nikotinersättningsmedel (NRT) som kan vara ett viktigt hjälpmedel vid rökavvänjning för den som har ett högre beroende (Post & Gilljam, 2003). Studier visar att fler rökare blir fria från sin rökning med NRT jämfört med placebobehandling (SBU, 2003). Men NRT måste tas på rekommenderat sätt för att få avsedd effekt (Statens folkhälsoinstitut, 2004).

För den som har lägre beroendegrad, och inte så stora abstinensbesvär är nikotinersättning onödigt. Däremot är det viktigt för den som vill ta kommandot över sitt tobakssug att bli medveten om vad som styr tobaksberoendet (Post & Gilljam, 2003).

Här finns med andra ord fog för kvalificerad rådgivning. I riktlinjerna anges att hälso- och sjukvården bör erbjuda kvalificerat rådgivande samtal till patienter som röker dagligen (Socialstyrelsen, 2011). Detta innebär en dialog som är anpassad till individuella förutsättningar och är del av en teoribaserad eller strukturerad metod, som kan inkludera motiverade strategier, till exempel Motiverande samtal (Socialstyrelsen, u å, b).

Professionell rådgivning ökar chansen att bli rökfri (Post & Gilljam, 2003). Till exempel ger Sluta röka-linjen över 36 procent rökfria ett år efter rökstopp (Helgason, 2011). Klart bättre utfall än de 3 procent som lyckas vid ett spontant rökstoppsförsök (Post & Gilljam, 2003).

Rekommendation till dig som funderar på att fimpa/sluta snusa:

  • Sluta röka/snusa på egen hand kan vara svårt. Fråga proffsen om råd innan du startar. Då är chansen större att du lyckas. Ring Sluta röka-linjen som är gratis, eller vårdcentral .

Men med en rekommendation till tobaksanvändare att kontakta hälso- och sjukvården vid rök-/snusstopp måste vården kunna ta emot dem, och ha kompetens och ett fungerande system för avvänjning, menar jag.

Hjalmarson (2006) skriver att många vill ha hjälp att sluta och det finns enkla metoder som är mycket lönsamma i ett längre perspektiv. Men utbudet av hjälp är för litet, och det utbud som finns är det för få som känner till. SBU (2003) beskriver också att det finns hinder, till exempel att personalen inte tror att de har förmåga att bidra till föränd­ringar, och att det saknas tid och resurser för frågor om rökvanor och råd om tobaksstopp i den dagliga verksamheten.

Därför måste hälso- och sjukvård och tandvård rustas så att det finns en beredskap att identifiera tobaksanvändare som önskar sluta. Socialstyrelsen (2011) konstaterar att vården behöver satsa på utbildning för personalen kring sjukdomsförebyggande arbete, med fördjupad kunskap om ohälsosamma levnadsvanor och om de åtgärder som rekommenderas. Personalen behöver också i större utsträckning än de gör i dag, ställa frågor om levnadsvanor (tobaksvanor). Detta kommer att kosta pengar initialt, men leder till besparingar på sikt.

Rekommendation till regering, landsting, politiker:

  • Tobaksavvänjning är lönsamt i längden! Ge därför hälso- och sjuk- och tandvården tid, resurser och kompetens att identifiera rökare/snusare och motivera dem att sluta. Satsa på att ha en tobaksavvänjare på varje vårdcentral.
Till toppen

 Referenser

Till toppen

Tobakspreventivt arbete inom arbetslivet

Att införa rökfri arbetstid är att skapa en stödjande miljö för de anställda som på detta sätt får det enklare att låta bli cigaretterna. (FHI, 2010c).  Rökfri miljö på jobbet har starkt stöd i både tobakslagen och arbets­miljölagen (FHI, 2010d) och bland arbetsgivare och anställda (FHI, 2010c).

2007 var 79 procent av de anställda och 94 procent av arbets­givarna starkt eller i viss utsträckning positiva till rökförbud på jobbet. Minst sju av tio rökare vill sluta röka, och funderar på att göra det, nästan varannan snusare vill också sluta. Minst var tredje tobaksanvändare önskar hjälp med att sluta (FHI, 2010c).

Tobaksavvänjning (information och stöd) som erbjuds alla anställda räknas som friskvård. Den är då en skatte­fri förmån för den anställda, och kostnaderna är avdragsgilla för företaget (FHI, 2010d). Det finns ett särskilt program, Tobaksfri på jobbet, som tagits fram speciellt för arbetsgivare som kan användas för att utforma tobakspolicyer och avvänjningsprogram Företagshälsovården kan också vara en resurs i det arbetet (FHI, 2010c).

Enligt FHI kan kostnaden för en rökares i genomsnitt åtta extra sjukdagar och rökpauser (cirka 30 minuter per dag) bli upp till cirka 45 000 kronor per år (FHI, 2010c). Kostnaden för rökaren själv är också stor: cirka 12 000–20 000 kronor per år (FHI, 2010b). Kostnader för att hjälpa personal fimpa är små jämfört med kostnader för personal som röker (FHI, 2010c).

Mot bakgrund av detta bör det finnas stark motivation hos både arbetsgivare och anställda för tobaks­preventiva åtgärder på arbetsplatser, eftersom båda parter kan tjäna på det, i form av hälsovinster och sparade slantar. (FHI, 2010a).

För att lyckas med tobaksprevention på arbetsplatsen krävs enligt FHI:s broschyr Tobaksfritt arbetsliv engagemang från ansvariga i organisationen, som varar över tid. En väl känd och genomarbetad tobakspolicy lägger grunden för arbetet (FHI, 2010c). Policyn bör omfatta rökfri miljö, information om policyn,  regelbunden uppföljning och rökslutarstöd (Sveriges kommuner och landsting, 2009).

Det behövs också stöd på ledningsnivå och ett formellt beslut för att få resurser att förverkliga policyn. Den måste förankras på alla nivåer som omfattas av den. Här brister det ofta och vilket resulterar i att policyn inte följs (FHI, 2010d). Dessutom måste det finnas kompetens kring rökavvänjning (FHI, 2010a).

Alla dessa saker kräver att någon/några avsätter tid och resurser och samordnar projektet. Projektet måste tillföras rätt kunskaper och informationen måste nå ut. I dagens stressiga och slimmade arbetsliv är detta en svårighet.

Arbetsgivaren kan anse att tobaksvanor är en privatsak för den anställda, och känna sig obekväm med att upp frågan (FHI, 2010a, Tiede, Hennrikus, Cohen, Hilgers, Madsen, & Lando, 2007).

Dessutom är rökning är en kronisk återfallssjukdom. Det behövs i genomsnitt minst 3–4 försök innan man lyckas fimpa för gott (FHI, 2010a). Arbetsgivaren kan möjligen tycka att detta är för låg avkastning på satsade resurser eller tror att projektet är misslyckat när inte alla fimpar efter första försöket. Kunskapsbrister kring hur man kan hjälpa anställda att sluta röka är inte ovanligt (Tiede, Hennrikus, Cohen, Hilgers, Madsen, & Lando, 2007)  och utgör hinder på denna arena.

En särskild utmaning är där olika lagar står emot varandra:  till exempel för hemtjänstpersonal/personliga assistenter, där anställdas behov av rökfri arbetsmiljö ställs mot brukarens behov av att få röka (Sveriges kommuner och landsting, 2010).

Tobakprevention i arbetslivet ut idag

I Statens folkhälso­instituts broschyr Tobaksfritt arbetsliv ges exempel på tobaksprevention för anställda. Det kan handla om tobakspolicy eller riktlinjer för var och när man får röka, rök- eller tobaksfri arbetstid, avvänj­nings­program för stöd till rökstopp i samarbete med företags­hälsovård, subventionering av nikotin­läkemedel (FHI, 2010c). Exempel på företag och organisationer är Bilarnas Service AB, Elkapsling, Emhart Glass, Stora Enso, kommuner, landsting, myndigheter (FHI, 2010c).

De flesta arbetsplatser har rökfri arbets­miljö, och många har även rökfri arbetstid (FHI, 2010a). Från maj 2011 tillämpas rökfri arbetstid i 146 av Sveriges 290 kommuner (Sörman, 2011). De flesta landsting har tagit beslut om eller infört rök- eller tobaksfri arbetstid (FHI, 2010d). Statens institutionsstyrelse och Kriminalvården är exempel på rökfria myndigheter. Förbudet att röka på krogar och serveringar har förbättrat hälsan hos dem som jobbar där (FHI, 2010d).

Det är svårt att hitta statistik om tobaksprevention i det privata näringslivet. Exempel på företag som jobbar preventivt genom att bara anställa ickerökare finns i Platsbanken (Arbetsförmedlingen, 2012):

Ÿ  ”Då vi arbetar för en rökfri arbetsmiljö söker vi dessutom dig som är icke-rökare.” Office Management Supplies AB, Kista.

Ÿ  ”Vi söker skiftgående personal för sommarjobb i vårt pappersbruk…/…/…vidare är du rökfri, positiv och öppen för att lära och utvecklas i ditt arbete.” Crane AB, Tumba.

Ÿ  ”Då vi arbetar aktivt mot en rökfri arbetsplats söker vi dig som är icke-rökande.” Promentor Finans, Kista.

Förslag till tobakspreventionen i arbetslivet i framtiden

Från 2003 måste arbetsgivare redovisa sjukfrånvaro i bokslut och årsrapporter. Men att göra ett hälsobokslut går längre och visar den ekonomiska effekten av hälsoförbättrande åtgärder. Där redovisas till exempel kostnader för sjukfrånvaro, rehabilitering, satsningar på arbetsmiljö, kompetensutveckling och friskvård (Arbetsmiljö­upp­lysningen, u å).

Krav på hälsobokslut kan vara en metod att göra det tydligare för arbetsgivare vilka vinster som kan nås med tobaksprevention. Särskilt mot bakgrund att arbetsgivarna har rehabiliteringsansvar och utgifter för sjuklön för anställda.

Tobaksbrukare nås på den arena där de finns: till exempel genom att alltid fråga om tobaksvanor och att ha ett system för att hjälpa den som vill sluta. I en enkätundersökning 2008 svarade endast 22 av 220 deltagande kommuner att de frågade om tobaksvanor vid nyanställning. Lika få hade gjort någon uppföljning av personalens tobaksvanor under de senaste två åren (FHI, 2010a). Här finns möjligheter till förbättring.

På arbetsplatser  med policy för rökfritt är det nästan dubbelt så många som fimpar jämfört med arbetsplatser utan (FHI, 2010c). Att alltid ta upp frågan om tobak vid rekrytering och medarbetarsamtal är ett enkelt sätt att nå målgruppen. Det måste sedan följas av ett erbjudande om avvänjning för den som önskar.

Personligen tänker jag att ett radikalt och effektivt grepp vore om en stor attraktiv arbetsplats – som till exempel Ikea, som anställer många unga människor – antog en policy om att de endast anställer människor som inte röker. Det skulle ge ett legitimt skäl för unga att inte röka och skapa en god förebild för både dem och andra företag.

Till toppen

Referenser

Till toppen

Odling och produktion av tobak skadar arbetare och miljö

Enlig Förenta Nationernas (FN) jordbruksorgan Food and Agriculture Organization (FOA) är tobak är en viktig odlingsprodukt för många länder, som bidrar till inkomster och säkerställer livsmedels­tillgången. De senaste 40 åren har den ökade produktionen av tobak mest skett i utvecklings­länder, medan i-ländernas produktion (USA) har avtagit som följd av politiska beslut som minskat lönsamheten. I u-länder råder motsatt förhållande: tobak betalar sig betydligt bättre att odla än andra grödor (FAO, 2003).

Ett exempel är ett av världens fattigaste länder, Malawi i Afrika, som är starkt beroende av tobaks­export, vilken står för hälften av intäkterna (Landguiden, 2011). 2003 utgjorde arbetarna i tobaks­industrin cirka 20 procent av alla anställda på arbets­marknaden i Malawi (FAO, 2003).

Ett annat exempel är Europas fattigaste land, Moldavien, som också har tobak som viktig inkomst­källa (Landguiden, 2011). I Kina, världens största tobaksproducent, har staten tobaksmonopol vilket ger stora inkomster – från odling, produktion och försäljning av tobaksprodukter och tobaks­skatt. Även i Indien ger tobak ett stort bidrag till ekonomin, i form av arbetstillfällen, inkomster till arbetare och till staten (FAO, 2003).

Tobak klarar torka bättre än andra grödor, och behöver inte konstbevattnas i lika hög grad. Tobak är en av få grödor som lönar sig att odla även på små ytor, som mindre familjejordbruk. Det har gjort det möjligt för människor att bo kvar och försörja sig, vilket bromsat avfolkningen av lands­bygden (FAO, 2003).

I många länder är skörden försäkrad genom kontrakt, och tobaks­uppköparna förbinder sig att köpa skörden till ett visst pris, vilket gör det ointressant för odlarna att ställa om till andra alternativ (FAO, 2003).

Men systemet innebär också att små odlare som tagit lån av tobaksfirmorna inte får något över av försäljningen om priset blir för lågt, eller till och med lämnar odlaren i skuld, enligt Tobacco Free Initiative (TFI) som är ett program inom WHO. TFI menar att tobaksbolagen tvingar de små odlarna att konkurrera med varandra och sälja sina produkter till allt lägre priser eftersom det inte finns någon annan att sälja till. Vinsterna från tobaken hamnar istället hos de stora tobaksbolagen (TFI, 2004).

Både odling och efterbearbetning kan ge skadliga effekter på hälsan och förstör miljön. Tobaks­plantan suger mer näring ur jorden än många andra grödor. Den behöver stora mängder gödning och bekämpningsmedel för att klara sig från angrepp av sjukdomar och insekter. Det förstör jord och vatten, och gör arbetarna sjuka (TFI, 2004). Till exempel i Moldavien, där tobak är en viktig jordbruks­produkt, är miljöförstöringen utbredd till följd av användningen av bekämpningsmedel i jordbruket (Landguiden, 2011).

En studie från Pakistan visar att de flesta undersökta tobaks­farmarna uppvisade flertalet symtom på förgiftning, vilket också bekräftades genom blodprov. Få använde någon som helst skyddsutrustning, eller ens handskar eller skor när de hanterade och sprutade med bekämpnings­medel. Medvetenheten om farorna var låg (Khan, Shabbir, Majid, Naqvi, Khan, 2010).

Tobaksarbetarna kan också få nikotinförgiftning, green tobacco sickness, av att hantera bladen (TFI, 2004). WHO skriver på sin hemsida att i vissa länder är det vanligt att barn i fattiga familjer tar jobb på tobaksplantager för att bidra till familjens inkomst. De är särskilt känsliga för green tobacco sickness (WHO, 2011).

En artikel i The Guardian berättar om Ofolo, fem år, som är en av Malawis cirka 80 000 barn som plockar tobaksblad på fälten (The Guardian, 2011). Barnen utför samma arbetsuppgifter som de vuxna, arbetar i genomsnitt 12 timmar per dag med bara en rast för lunch och får mindre betalt än en vuxen (genomsnitt 0,18 US dollar per dag). Genom att jobba går dessa barn miste om en utbildning som på sikt skulle kunna lyfta både dem och landet ur fattigdomen (TFI, 2004)

Tobaksodling bidrar också till avskogning genom att bladen kräver stora mängder ved vid torkning (”curing”) (FAO, 2003). Enligt TFI producerar tobakstillverkning och tobaksbruk också stora mängder skräp, till exempel  tillverkningsavfall, kemiskt avfall, och fimpar, tomma paket och tändare (TFI, 2004).

Tobakens kostnader för människor, hälsa, miljö och samhällsekonomi överväger de inkomster som fås av tobak, enligt TFI (2004).

Till toppen

Referenser

Till toppen

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, personal trainer and occupational therapist. This year I'm taking a break to catch up with myself...
Det här inlägget postades i Vikt & hälsa och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.