Murklor och meandring

Helgens soliga och varma väder har lämpat sig väl för naturromantik. Lördagen startade med en tur till Fjugesta där vi letade i gott och väl över en halvtimme efter vägen till Gökhults groddammar.

När vi väl letat oss fram genom tippmassor och sly visade det sig vara för tidigt för grodlek. Vi såg inte en enda, men fick lyssna till hackspettens gälla rop bland träden.

Istället drog vi till dagens höjdpunkt Lekeberga-Sälven. Ett naturreservat där Garphytteån och Lekhytteån ringlar fram mellan böljande kullar och ”korvsjöar”. Det blev fridfullt fika vid åkanten efter en rejäl promenad och närkontakt med en skock får.

På söndagen gjorde vi en snabb räd ut på ett hygge i närheten och plockade en rejäl kasse stenmurklor. Ska bli hamburgare med murkelsås, efter avkok enligt alla konstens regler (se nedan*). De är ju faktiskt giftiga!

* Livsmedelsverket rekommenderar att man inte äter stenmurkla, eftersom giftet förutom att ge akut förgiftning, ökar risken för reproduktionstoxicitet och induktion av cancer. (Stenmurklan giftig även om du kokar den)
Vill man trots det fortsätta att plocka och äta stenmurkla ska den tillredas på rätt sätt:
Färska stenmurklor ska före förtäring avgiftas genom avkokning i rikligt med vatten. Bäst är att koka svampen i två omgångar, vardera om fem minuter. Använd cirka tre volymer vatten till en volym svamp. Slå bort kokvattnet efter varje kokning.
Torkade stenmurklor ska först blötläggas under minst två timmar i cirka två deciliter vatten per tio gram torkad svamp. Häll bort blötläggningsvattnet och koka murklorna på samma sätt som färska.
OBS! Använd aldrig kokvatten eller blötläggningsvatten från stenmurklor i matlagningen.

Om Mrs Olsson

Former factory worker, journalist, personal trainer and occupational therapist. This year I'm taking a break to catch up with myself...
Det här inlägget postades i Natur & väder och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.